tisdag 27 november 2012

CarpeDiem


Det är fantastiskt hur viktigt det är att våra basala behov, mat, sömn och förmåga att göra våra behov är fyllda för att vi ska må bra.
I natt sov jag, för första gången på ... jag minns faktiskt inte, hur länge sen som helst, troligen mer än nio timmar i ett sträck. Jaha, säger du ... och ...
En basal funktion som tydligen fungerar för dig, men inte ofta för mig. Därför blir en hel natts sömn en stor anledning till glädje och uppmärksamhet under hela min följande dag.
Carpe Diem.
Under dagen har innebörden i de orden blivit en verklig verklighet för mig. Tidigare har ciatet bara varit en bra "one-liner" men i dag, en upplevd verklighet.
 Bristen på sömn visar sig i mitt liv som antingen ett hysteriskt snurrande av tankar som jag inte kan sortera eftersom jag inte lyckas hålla kvar dem. Motsatsen till snurrandet är något som mest kan liknas vid en form av zombie-tillstånd, alltså det mesta står still, eller är inlindat i nån slags bomull. Blicken blir stirrande utan att egentligen se något.
Under den senaste veckan har jag, trots mer eller mindre sömnlösa nätter, upplevt minst tre dagar där mitt huvud varit "normalt". Och, säger du ... . En basal självklarhet som man inte tänker på, när den fungerar. I min värld har de fungerande dagarna varit så få de senaste månaderna att jag lägger märke till dem och aktivt gläder mig och ... är tacksam för dem.

Idag har jag, tillsammans med min far kört t.o.r till en närbeliggande stad, lämnat en MP3 för service/lagning. Ytterligare en körning till annan stad, handlat åt både far och mig, käkat (riktig mat inte bara kaffe o mackor), diskat ... .
Nu är klockan ca 18.30 och jag är fortfarande ganska pigg i huvudet. Detta ÄR en underbar dag, en dag att njuta av länge och många gånger. Därför skrev jag detta i min blogg ... Inte för att ge dig en uppdatering på mitt mående. Det är helt säkert ointressant för dig, men för mig, är detta en dag värd att minnas. Idag lyckades jag att ta vara på dagen och göra sånt som ofta känns nästan oöverstigligt för att jag inte får ordning i huvudet.
Jag låter ett par glada figurer dansa med i glädje mig idag. :)

Hur ofta är du tacksam över att du har bra sömn, aptit och kan gå på toa utan problem!?


 

tisdag 11 september 2012

Är miljötänk verkligen nytt???

Fick det här i ett mail för ett bra tag sedan, men tycker att det är så bra så jag vill dela det mer ... permanent. 
 ===========================================

Alla som är kring 50 år eller över, borde läsa detta, kanske även den nya generationen.

Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön. 

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. "Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer."
Hon hade förstås rätt i en sak - vår generation hade inte miljötänket på vår tid"

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg vad vi hade..

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.
Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter.
Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder på vår tid.

Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. 
Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk - inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,
trappmaskiner mm. 
Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. 
Men vi hade inte miljötänket då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i
rymden för att hitta närmsta pizzeria.

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade "miljötänk"? 


måndag 27 augusti 2012

Vem är tanten?


 Kan inte låta bli att "sno" den här. för den är så underbart rolig. Kan kanske bara förstås av den som hunnit upp en bit i ålder. Jag skrattar i alla fall igenkännande.
 =====================================
Jag bor tillsammans med min man och han har varit nöjd med mig hittills (vad jag vet), men har det flyttat in en annan kvinna i vårt hus. En tant är det, ja jag säger tant, hon säger visserligen att hon är lika gammal som jag, men ser mycket äldre ut, så jag känner mig inte så hotad. Men hon går mig på nerverna, inte betalar hon någon hyra heller och så förföljer hon mig hela tiden, t.ex. när jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den här tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig. Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av. Det har gått så långt att jag slutat med makeup, utom lite läppstift som jag målar i blindo, så att säga. Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen. 
Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så att de stretar förfärligt när jag försöker tränga mig i dem.
Mina papper kastar hon bort och hon flyttar omkring på allt tills ingenting finns där jag vet att jag placerade det. hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan ju unna mig lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig det mesta.
Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan ofta tom. så hon har problem på det området också.
När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa; tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!


När jag tittar på TV har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ner volymen så att jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den.
På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här och där.
Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol som inte står där den alltid stått. Fula och ömma blåmärken blir resultatet.
Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta, för när jag berättar något för mina vänner så säger de ofta – Ja, ja, det där har du ju redan berättat flera gånger.
Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var snäll och meddela mig snarast. För om jag inte blir av med henne – ja, då måste jag nog tänka på att flytta.
 Ursprungsversionen av detta kåseri är skrivet av Marianne Ruut, född i Kumla men är sedan många år bosatt i Los Angeles.
===================================
Såg en variant på samma tema här hos Vardagsbloggerskan :))




fredag 13 juli 2012

Rötmånad

Jag tänker ibland på sommarloven i vår stuga "på landet" utanför Eskilstuna.
Vad jag minns så regnade det nästan aldrig, och OM det gjorde det så var det bara mysigt. Vi fick tälta, eller vara i vår jättefina träkoja i skogen, eller nån enstaka gång vara inne och leka "rymden" med en speciell rymdpanel som pappa tillverkat av hushållsrullar, kapsyler och klädnypor.
Vi badade i maj och resten av sommaren i Mälaren, fångade Stensimpor, som vi hade i farfars båt, tills de vuxna, till vår stora förtvivlan, tvingade oss att släppa ut dem i vattnet igen.

Vacker Gotlandshimmel. Sol och regn på samma gång

Sen kom den där konstiga tiden som mamma kallade rötmånad, den kom när sommarlovet började lida mot sitt slut och även sommaren annonserade att man var inne på upploppet.
Så visst är det konstigt att man redan nu kan läsa om rötmånad i tidningar, nu fast sommaren inte ens har börjat! Eller var det den var hälsade på som hastigast ett par veckor i slutet av mars??
Så kan det väl ändå inte vara. Vart tog den globala uppvärmningen vägen?? Varför får vi ingen del av den? För allt vatten som ramlar ner från himlen är ju inte speciellt varmt, det heller.

"Sommaren är kort. Det mesta regnar bort ... "

Eländiga sångprofetia, vi står dig emot!!!!



måndag 2 juli 2012

Människa igen

För första gången på, som det känns, länge, känner jag mig som människa igen. Huvudet är inte omgärdat av dimma, kroppen känns inte som om den väger ett ton och behöver lyftkran för att förflytta sig.

Har ringt massor av samtal på förmiddagen, alla har att göra med pappas varande och göranden. De har hängt över mitt dimmiga huvud som en mara, har varit rädd för att jag inte haft någon koll på vad som var på gång. Nu har jag lite koll igen.

Den gångna veckan har varit en mardröm av värk och trötthet, dessutom nästan fyra dagars fasta pga inflammerade tarmfickor. Aj det har, och gör fortfarande ont! Föda barn - ha, a peace of cake!

Idag har jag faktiskt också kunnat njuta av "världen", sett den blå himlen, vinden i träden ... bara njutit av att finnas till.
Då är man väl inte deprimerad! Vilket doktorn påstår.
Jag blir bara så fruktansvärt trött av en massa människor omkring mig som pratar och vill att jag ska ge respons och uppmärksamhet till dem. Jag älskar att träffa "folk", att "tjöta" i timmar om allt och ingenting, men just nu så tar det mycket energi och jag behöver en massa eremit-tid för att återhämta min trötta skalle.

Har en helt underbar granne, en dam på 93½ år som säger att hon älskar att skratta, vilket hon gör, ofta och mycket. Hon ser ut som en solsken varje gång man träffar henne och jag blir glad av hennes glädje.
Hon påminner lite om konstnären Inge Lööks gamla tanter, som tandlöst alltid skrattar.




Hittar ingen bra länk till författaren men HÄR är en blogg som visar fler bilder.

Jag önskar att jag själv hade förmågan att alltid vara glad när livet skaver.
Hörde jag på radion häromdagen att "Livet är som en protes. Det skaver alltid lite nånstans".
Klarar faktiskt av det om jag "bara" har ont, men är jag trött också, då är det kört. Trötthet och jag är inte kompisar!! Så de så ;)



måndag 11 juni 2012

Att vara sjukskriven i det "moderna" Sverige

Man måste vara rik och frisk för att orka och har råd att vara sjuk välfärdens Sverige.

Har varit sjukskriven i åtta (8!) veckor nu, men har ännu inte fått ett enda korvöre från Försäkringskassan.
Två gånger har läkaren "glömt" att skicka in sjukintygen! Och Försäkringskassan kastar sig inte precis på telefonen eller datorn för att informera mig om detta, utan det tar mer än 1½ vecka innan jag får veta detta. Då måste jag ringa till Vårdcentralen och be dem att skicka läkarintyget till Försäkringskassan ... och ... då måste ju förstås handläggaren vara på arbetet och kunna bedöma min ansökan om sjukpenning ... men ... javisst ja, hon har ju semester denna veckan ... .
Så håller det på, vecka efter vecka ...

Ska bli spännande att se hur mycket jag får ut, en veckas ersättning, två kanske ... törs man hoppas på att det blir för hela tiden jag varit sjukskriven. Spänningen ökar för varje dag.

Så blir det kanske när man som jag inte har utnyttjat denna förmån, att vara sjukskriven med ersättning, på mer än 10 år. Jag har helt enkelt ingen aning om hur man ska bära sig åt, vilka turer, så att säga, hela proceduren ska ta.
Men man är ju aldrig för gammal att lära sig nya saker, eller att skaffa sig nya erfarenheter, sägs det ju.



tisdag 27 mars 2012

60-års kris??

Ha, ha, ha ...
Kan det vara det? Att jag fyllt 60 och försöker känna mig hemma i den "ålderskategorin"?!
Eller är det bara vanligt funderande som kommer sig av att jag har gått igenom så mycket under de senaste åren?
Eller att jag fortfarande försöker "finna mig själv", finna ut vem jag verkligen är? Innerst inne.
60 år ... kan inte fatta att jag är så gammal, för nu kan jag ju knappast säga att jag är medelålders längre, eller ...?

Helt klart är att jag fortfarande kämpar med överflöd av kilon, och enligt senaste rönen lär jag få hålla på, eftersom kroppen alltid verkar strävar tillbaka till den översta gränsen och gärna lite till, för att vara på den säkra sidan.

Funderar mycket över om jag kommer att orka leva som jag vill, om jag vill leva som jag gjort hitintills ... Flänga runt i Sverige, och andra länder, sova i tält och ha det allmänt "obekvämt".
Jo, det vill jag allt.
Men ... samtidigt så längtar jag faktiskt efter att få vara hemma och ... pyssla ... göra vanliga vardagssaker (och ha ork till det) som diska, laga mat, putsa fönster, vattna blommor ... kanske ta mitt upp syintresse igen. Vem vet.
Ser framför mig en förnöjd hemmapysslande "gammal", nja ... kvinna som bara går omkring och myser.

Bilden visar kanske lite av "för mycket av det goda", men hon ser så nöjd ut så jag gillar den. Dessutom finns det en katt där och det kan jag se i min "gamla" framtid.
Fast jag är inte mogen för pension än. Trivs alldeles för bra med att jobba och tjäna lite pengar.
Men är nog rätt sliten i huvudet igen, det är mycket på jobbet som tar på "huvudenergi" och det har jag ju inte så mycket av. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det, mer än att försöka vila huvudet så mycket som möjligt, i den mån det går.
Ska göra kväll/natt, ett låångt dag/kväll- och ett dagpass innan jag får ledigt igen, men då är vi lediga och, förhoppningsvis, hemma tillsammans gubben och jag. Det har inte hänt så ofta sista tiden då jag jobbat helg, eller delar av helg.
Tillbaka till röran omkring som förorsakas av en massa killar som drar in fiberkablar i lägenheten. Vilket oljud när borrar i betongväggarna!!!!



torsdag 15 mars 2012

Lustlösa dagar

Lustlösa dagar ...
Vad är det? Jag ställde mig frågan nyss när just tänkt att idag har jag verkligen ingen lust.
Lust till vadå? Ingen lust alls, har ingen lust att göra nånting alls.

Är jag deprimerad *ler stort* Nej, verkligen inte. Är det för att det är tråkigt väder *ler större*. Inte det heller. Jag har bara ingen lust.
Är hungrig, men har ingen lust att äta. Borde diska, det är inte speciellt mycket, kommer att gå fort ... men jag har ingen lust.

Måste ... jo, det finns faktiskt ett måste idag. Någon är beroende av att jag avslutar och överlämnar en sak. ... men har ingen lust ...

... går iväg och gör mitt måste ... *småler*


tisdag 13 mars 2012

Vår en liten stund

Tänkte vara lite ambitiös och lägga upp några vårbilder, men kan inte få till Piccasa-albumet ordentligt.
Nåväl, egentligen vill jag bara dokumentera att jag faktiskt njuter av "våren" trots att jag vet att kung Bore inte har gett upp helt och hållet. Men det kvittar, han får snart ge sig, solen värmer allt mer och även om han kommer att vräka ner mer snö så är hans dagar räknade ... och det sååå underbaaart!!
Utöver detta njut så är det underbart att jag har ork att överhuvudtaget skriva något, som inte är plikt eller måste. Bara det är något att glädja sig över.

Eftersom jag inte lyckades med vårfotona så får det bli lite vårförälskelse istället.




onsdag 7 mars 2012

Boda Borg och Sandsjöbaden

För första gången i mitt vuxna liv har jag gjort något roligt med mina jobbarkompisar.
Va ... så gammal som jag är!?
Jo, visst har jag varit ute och dansat och ätit, gått på krogen (båda för länge sen), men idag hade JAG KUL! Med två pärlor på en och samma gång.

Fångarna på Fortet vet väl alla vad det är ... Boda Borg är något liknande. Man löser kluriga problem, man kryper, man klättrar, man "spränger" en bank ... Superkul!!
Detta vill jag göra igen. :)
Att en av cheferna var med, var absolut en bonus.
Avslutningen hade vi på Sandsjöbaden, ett ställe med den absolut godaste maten jag vet. Det kvittar när man kommer så är maten både god till smak och kvalité.

TACK kära kompisar för en jättetrevlig dag.



tisdag 6 mars 2012

Ingen flitig bloggare

Jag är verkligen ingen flitig bloggare, har varken haft tid eller ork, vilket jag har nu.
Har varit ledig en HEL vecka och vilat och njutit av att få vara hemma och göra "ingenting". Har nördat vid datorn och glott på en massa film ... och varit lite nyttig också.
Har äntligen plockat in i bokhyllan efter vårt ommöblerande, där vi flyttade runt bokhyllorna som värsta rockaden.
Till helgen hoppas jag att vi får tid att vara hemma så vi kan slutföra projektet som vi började på sista veckan i januari!!

Lägger upp en bild på vitsippor som en föraning om våren som faktiskt har retat sinnena flera gånger de senaste veckorna. Jag vet att kung Bore inte är färdig än och att april alltid brukar bjuda på snö och kyla. Ja, ja ... men nu njuter jag av förra årets sippor.