måndag 27 augusti 2012

Vem är tanten?


 Kan inte låta bli att "sno" den här. för den är så underbart rolig. Kan kanske bara förstås av den som hunnit upp en bit i ålder. Jag skrattar i alla fall igenkännande.
 =====================================
Jag bor tillsammans med min man och han har varit nöjd med mig hittills (vad jag vet), men har det flyttat in en annan kvinna i vårt hus. En tant är det, ja jag säger tant, hon säger visserligen att hon är lika gammal som jag, men ser mycket äldre ut, så jag känner mig inte så hotad. Men hon går mig på nerverna, inte betalar hon någon hyra heller och så förföljer hon mig hela tiden, t.ex. när jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den här tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig. Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av. Det har gått så långt att jag slutat med makeup, utom lite läppstift som jag målar i blindo, så att säga. Gammeltanten sätter också på sig läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen. 
Hon ger sig tydligen på min garderob och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så att de stretar förfärligt när jag försöker tränga mig i dem.
Mina papper kastar hon bort och hon flyttar omkring på allt tills ingenting finns där jag vet att jag placerade det. hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan ju unna mig lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig det mesta.
Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan ofta tom. så hon har problem på det området också.
När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa; tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning. Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!


När jag tittar på TV har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ner volymen så att jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den.
På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och har ont både här och där.
Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol som inte står där den alltid stått. Fula och ömma blåmärken blir resultatet.
Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta, för när jag berättar något för mina vänner så säger de ofta – Ja, ja, det där har du ju redan berättat flera gånger.
Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var snäll och meddela mig snarast. För om jag inte blir av med henne – ja, då måste jag nog tänka på att flytta.
 Ursprungsversionen av detta kåseri är skrivet av Marianne Ruut, född i Kumla men är sedan många år bosatt i Los Angeles.
===================================
Såg en variant på samma tema här hos Vardagsbloggerskan :))