tag:blogger.com,1999:blog-16777410943067300192024-03-13T05:24:21.436+01:00Ankies Blandning Ankies Blandning, en sida med saker som jag gillar och värdesätter,<br> som inspirerar mig eller gör mig sur ... En samling surr helt enkeltTataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.comBlogger62125tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-4209206130398298172017-07-15T12:33:00.000+02:002017-07-15T18:26:53.562+02:00Legat som utkast länge - Utredningen Här sitter jag nu med den efterlängtade utredningen framför mig. Efterlängtad för att den förhoppningsvis skulle mig den medicin som jag, förut, prövat med väldigt bra resultat. Men jag hade inte räknat med min reaktion på resultatet.<br />
När jag bad om utredningen var jag rädd, många gånger, att den skulle visa att jag bara inbillat mig att jag skulle ha de problem som ligger till grund för medicineringen. För hur många gånger i mitt liv har jag inte väntat så länge med att gå till doktorn att jag fått beskedet att, det går inte att göra något åt för det har gått för långt. Eller andra gånger, det syns inget nu, det har väl läkt ut av sig själv ...<br />
Och nu ligger papperen här. Papperen som svart på vitt förklarar varför jag känt mig som en "mupp" (ett av barnens uttryck), eller som en kantig plugg som ska klämmas in i ett runt hål, hela mitt liv. Här, i utredningens texter finns förklaringarna på varför jag fick slut på energin, energin att försöka göra mig till en rund plutt, för att passa in i det runda hålet, försöka att vara som alla andra, för att inte verka annorlunda, att inte sticka ut. En parentes, i tonåren gjorde jag allt för att inte vara osynlig, gjorde mig tuff. Vilket jag av skolkamrater fått veta senare, lyckades väldigt väl. Trots det, kände jag på insidan att jag på något vis var konstig.<br />
Mina åsikter stämde sällan med de andras och väluppfostrad som jag är påpekade jag inte min avvikande åsikt. Om jag någon gång ändå gjorde det kändes som om blickarna jag fick sa; "Öh va, vilken planet kommer du ifrån. Man ska inte såra folk, sa mamma. Så oftast jag lade mina åsikter i lådan med etiketten "Avvikande/Annorlunda". Mer än en gång har folk sagt till mig att "det kan du säga", och jag har undrat, varför kan inte du det då? Men nu förstår jag ju varför jag kan säga så, men inte de. Jag är ju Annorlunda/Avvikande ju.<br />
<br />
Men som väl är har jag funnit att det finns fler som kommer från samma planet som jag. Vi som anses Avvikande/Annorlunda.<br />
På vår planet är språket annorlunda, snabbare, mer precist, definitivt inga ungefär, kanske, gör som du vill, påståenden. Nej, klara raka besked utan krusiduller. Vill du hänga med så får du lyssna snabbt. Jo, lyssna snabbt, tänka fort, för efter några minuter är vi långt borta från ämnet vi började med.<br />
Man menar att vi har NeuroPsykiatriskaFunktionshinder, NPF, därför att vi avviker från de NeuroTypiska, NT. Vi å andra sidan tycker inte att vi är de som har hinder. Vi går inte som katten kring het gröt när vi vill säga något, utan går rakt på kärnan. Varför ska man slösa tid med en massa oväsentligheter. Det är ju en orensad rabatt, blommorna syns inte för allt ogräs.<br />
För all del, det får ju inte glömmas bort i sammanhanget att det faktiskt blev uppmärksammat först hos dem som verkligen har problem och behöver personliga assistenter eller stödboende. Förlåt min kaxighet, de har det svårt.<br />
Det är bara det att det som jag tidigare upplevde som jobbigt som nu har fått sin förklaring har jag börjat se som tillgångar och "talanger" som jag kan vara stolt över i stället för att vilja gömma mig som en "underlig kuf".<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-90839437787902569082016-04-28T10:55:00.001+02:002017-07-15T15:17:46.538+02:00Om den svenska sjukvårdenEftersom det klagas så mycket, även av mig ibland, på den svenska omsorgen vill jag nu berätta om hur det kan vara när det är underbart.<br />
<br />
Har gått till Vetlanda Psyk.mott. ända sedan jag gick i väggen våren 2012, "firar" alltså fyra år nu i april. I höstas ville jag byta till Nässö psyk. då ganska många saker skulle ändras bland annat skulle jag få en ny samtalskontakt vilken har en stor del i tillfrisknandet. <br />
Nåväl, fort går det ju inte, så i mars fick jag äntligen en första kontakt med en go' sköterska där.<br />
Prio ett när man går på centralstimulerande, <a href="http://www.fass.se/LIF/product?nplId=20040607007440" target="_blank">Ritalin</a>, som jag <strike>gör</strike> gjorde är att ha regelbunden koll på blodtrycket. Mitt var <i>skyhögt</i> 166/160/103 vilket gjorde att jag inte får ta mitt Ritalin längre och det gör min <a href="http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/halsoproblem/adhd2014/Sidor/Vad-ar-adhd.aspx" target="_blank">ADHD</a> vardag rätt seg och ofokuserad.<br />
Seg för att jag har mycket på gång i huvudet och ofokuserad för att jag inte hinner ta tag i det som snurrar där inne innan jag redan glömt vad jag tänkte ta tag i. Ekorrhjul i full spinn, torktumlare, elvisp är några av de liknelser ADHD-människor brukar använda som beskrivning.<br />
På detta följde att NÖ-Psyk. skrev en remiss till VC för att få hejd på blodtrycket. Efter att själv ha ringt och stött på efter många veckor kom den två dagar efter min påtryckning.<br />
Och nu till min positiva upplevelse.<br />
Den läkare som är "min", (bestäms efter postnummer) är en kvinna mellan 50 - 60, av hennes brytning att döma tror jag hon är från Polen eller liknande.<br />
Hon var synnerligen missnöjd med remissen, "där står ju inget annat än att ditt blodtryck är högt!". Sedan ställde hon tusen frågor om när det började, samtidigt som hon letade ledtrådar i min journal på datorskärmen, och blev mäkta förvånad över att "har du inget gammalt EKG att jämföra med". Nej, sa jag, har aldrig behövt förut ... går inte till doktorn så ofta. Senaste besöket var från 2012 när jag blev sjukskriven.<br />
Att jag sen har varit en ständigt gäst på psyket är en helt annan historia :-P<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-oGAmGkevpi0/VyHL-q569jI/AAAAAAAAFjY/yvXd_5p4UGYeThNC_HNPhbXlfcTDbhvNQCLcB/s1600/cute-wink-smiley.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://2.bp.blogspot.com/-oGAmGkevpi0/VyHL-q569jI/AAAAAAAAFjY/yvXd_5p4UGYeThNC_HNPhbXlfcTDbhvNQCLcB/s200/cute-wink-smiley.png" width="200" /></a></div>
<br />
Så efter EKG, och fyra! blodtryckstester, där övertrycket var 180/143 vid det första, sköterskan tog ett till när jag fått vila ytterligare en stund var lägre 140/103 tror jag. Sedan fick jag gå in till nämnda doktor som lyssnade på lungorna, "sluta andas" och hjärtat, tog ett manuellt blodtryck, hämtade blodtrycksmaskinen och sken upp när den visade samma som hennes manuella resultat. "De är så exakta de där maskinerna!".<br />
Summan av kardemumman, utan att vi fått det på papper, är att mitt höga blodtryck snarare beror på stress än ett i generell mening, ett högt blodtryck. Ett sådan ändrar sig inte som mitt gjorde, som blev lägre för varje gång. Utom de två sista ;-)<br />
På grund att vårt långa samtal, var inne hos henne 25 minuter, så tappades jag på 4-5 rör blod igår och 4 till i morse, fastande plus urinprov.<br />
Snacka om besiktning av hela "fordonet".<br />
<br />
Vad är det för fantastiskt med detta??<br />
<br />
För det första har jag lagt märke till, efter att ha träffat även andra invandrarläkare, är att de verkar ha en vidare syn på patienten än de svenska (som jag träffat). Man känner sig inte som ett öra, ett knä eller en mage när man undersöks, utan får känslan av att de ser mer än "sitt eget område".<br />
Den troliga förklaringen fick jag av en syrier, som kom till Sverige för fem år sedan, och jobbar på sjukhuslabbet. Han berättade att huvudstaden i Syrien har åtta miljoner invånare som alla har sin egen historia och han tror att det är därför läkarna där är vana vid att tänka på hela människan.<br />
Mina tankar fortsatte medan han tappade mitt blod i små rör ...<br />
Vi svenskar är rätt lika vare sig vi kommer från Ystad eller Haparanda och har ganska lika historier att berätta. Bortsett från samerna har vi inte behövt hävda vare sig mark eller identitet. Vi är ... bara svenskar. Våra invandrade läkare träffar människor som tillhör olika religioner, folkslag och språk i den nation de tillhör.<br />
<br />
Kanske gör det dem till, i min mening, bättre läkare. Jag vet inte. Jag vet bara jag är så väldigt glad för de invandrare jag mött inom vården.<br />
<br />
Röd och vit och gul och svart gör detsamma har Han sagt ...<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/16019/images/2011/6ce1bff4eae43700_143159183.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="120" src="https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/16019/images/2011/6ce1bff4eae43700_143159183.png" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/hVs3GOnoS0YUnTehw4jKS6X2nk4BtDtwwCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://1.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/hVs3GOnoS0YUnTehw4jKS6X2nk4BtDtwwCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/403kCAHb94k_Nvh9DJl9C4d7H3SSa_2EQCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/403kCAHb94k_Nvh9DJl9C4d7H3SSa_2EQCLcBGAs/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<br />Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-28110074988840161822016-03-12T00:18:00.000+01:002017-07-15T15:19:11.791+02:00Kära familj, släkt och vänner Hur är det att leva med ADHD? Att få reda på det i vuxen, nästan "övervuxen" ålder?<br />
<br />
Är att titta i backspegeln och förstå bakåt det som hänt.<br />
<br />
Ibland har jag varit så fruktansvärt ledsen över att jag inte fick veta det när jag var ung, den tid jag växte upp i var en bra tid för "diagnosbarn". Det fanns struktur, ordning och reda, rätt och fel, sån't som diagnosbarn behöver.<br />
<br />
Om jag hade fått "hjälp", vägledning, då och lärt mig förstå hur man fungerar med ADHD. Men hade jag inte kunnat göra någon jämförelse med, före och efter diagnosen.<br />
<br />
Jag var nog vad man kallade en pojkflicka, gillade att klättra i träd och leka med pojkar. Var sur när jag måste spela tråkiga kvinnor i stället för cowboy eller indian när vi lekte filmerna vi sett på matinén på söndagarna. Kvinnor skulle laga mat till karlarna, tyckte killarna vare sig vi lekt cowboys och indianer eller Laika, en film om en sameflicka som likt Mose blir uppfostrad av någon som inte är "riktig" familj.<br />
<br />
Hahaha ...<br />
Jag har inte haft många bästisar under åren. Tyckte, och har tyckt under större delen av mitt liv, att det var lättare och smidigare att vara med killar än med tjejer.<br />
Jag har sedan tonåren, när livet vacklar i största allmänhet, känt mig annorlunda. Hur? Vet inte, en känsla av att inte passa in, vara "annorlunda", konstiga åsikter i den mån jag överhuvudtaget vågade ha några.<br />
Samtidigt var jag ganska annorlunda, fick barn tidigt och dessutom tre stycken i en tid när den fria aborten diskuterades högljutt i media.<br />
Vid fyllda 27 hade jag tre barn och skilsmässa i bagaget. Under tiden med barnens far var jag ständigt på flykt undan "vardagen/livet", genom att ha näsan i en bok oavsett vad jag gjorde. Böckerna hängde med både på toa och vid spisen. Naturligtvis visste jag inte då att det var en flykt från ett liv som var allt annat än ordning och reda, vilket jag i och för sig trodde var mitt fel eftersom jag alltid fått höra hur slarvig jag var. Har med tiden förstått att min mammas ordningssinne inte bara gränsade till OCD, men det var hennes sätt att hantera sitt liv.<br />
<br />
En av välsignelserna med att jag blivit utredd är att jag, i backspegeln, förstår mina egna föräldrar, varför de sa och gjorde så eller så. Missförstå mig inte. I motsats till kompisar under uppväxten som bara klagade på sina föräldrar, så gjorde inte jag det för jag tyckte att de var bra, även om jag naturligt vis var arg och gjorde uppror. Det hör ju till tonåren.<br />
<br />
Ganska snart efter skilsmässan träffade jag min trygghet, min underbare man sedan 36 år i sommar. Utan honom vet jag inte vad, eller var, jag hade varit. Genom alla upp- och nedgångar i mitt mående, som alltså har sin grund i det som sedermera skulle bli ett funktionshinder/diagnos för mig, eftersom energin tog slut, har han varit en klippa. Många gånger har undrat hur han stått ut. Hans svar har alltid varit detsamma; Jag älskar dig. Vilken man!<br />
Vad var det som tog min energi då? Mina försök att passa in. Då var det som kallas "normalt" mycket bredare än idag ändå fanns det inte så mycket utrymme att vara annorlunda, om man inte hörde till de som kallades utvecklingsstörda och inte alls kunde klara sig själva i samhället. Sådan var ju inte jag.<br />
På utsidan. Inombords var jag bara dallrande gele'.<br />
<br />
Att gå över skolgården mellan lektionssalarna i olika hus var ångest (fast jag inte hade en aning om då att det kallades så) och orsakade ett högljutt dån i huvudet där jag hörde pulsen rusa, lika intensivt som fladdrandet magen som gjorde mig matt.<br />
Vad såg mina skolkompisar?? En tuff tjej som rökte, svor och blängde på de stackars skötsamma flickorna som vågade sig in på toa när jag var där.<br />
Lite kuriosa i sammanhanget, min mamma kallades "tuffa Britta" i sin ungdom. Hon var ung på 1940 - 50-talet. Hon hade ännu mindre chans att få hjälp och upplysning om varför hon inte passade in.<br />
Hittade en liten lapp bland hennes saker när hon dött. "Varför kan ingen förstå mig". Det gör fortfarande ont när jag tänker på det hon skrev.<br />
<br />
Varför delar jag det med dig? Därför att idag vet man att ADHD, Aspbergers syndrom och Autismtillstånd är ärftliga.<br />
Att få diagnos som vuxen är att förstå sitt liv bakåt, att förstå varför energin tog slut när man försökt anpassa sig till och passa in på olika arbetsplatser, sociala sammanhang (att läsa av vad som gäller i den här gruppen) eller lära sig nya regler på en arbetsplats, och så småningom lära sig att vissa regler gällde när XXX jobbade och andra regler var viktigare när YYY jobbade.<br />
Vad man inte vet själv är att det tar en enorm energi att göra detta, anpassa sig, och jag gjorde det på varje arbetsplats, varje vikariat jag hade ... Jag orkar inte redogöra för alla.<br />
Men på den tiden sa handledarna på Arbetsförmedlingen att det var bra med erfarenhet från olika ställen. Och det hade jag, massor av, olika erfarenheter.<br />
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-GgbsoW548XQ/VuNSs_JYUgI/AAAAAAAAFXg/i2gOs92v2QgJCubtDsoebJ_dVh4MVemZw/s1600/2015-04-08%2B21.36.44.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-GgbsoW548XQ/VuNSs_JYUgI/AAAAAAAAFXg/i2gOs92v2QgJCubtDsoebJ_dVh4MVemZw/s320/2015-04-08%2B21.36.44.jpg" width="280" /></a>Till slut försvann energin och jag rasade ihop. Var hemma i nästan fyra år utan att förstå vad som hänt. Sjukskriva mig. Från vadå? Allt jag hade var kurser, korttidsjobb, vikariat ... Det var bara att gå hem. Ingen saknade mig.<br />
Efter nästan fyra år som, icke sjukskriven eller på annat sätt med samhällets ekonomiska stöd, sa en kompis att det fanns behandlingshem som letade efter människor som mig ... Wow, jag som trodde att jag var slut som arbetskraft.<br />
Började då på ett behandlingshem som timvikarie hösten och vintern, hösten 2005, tror jag. Sen fortsatte det i ca åtta år som timvikarie och semestervikarie grav.vikarie ... Ett nytt jobb ungefär vartannat år. Det är ungefär så lång tid det tar att sätta sig in i ett nytt jobb.<br />
I mitt personliga liv hände förutom alla jobbyten ... massor, med barn, barnbarn, föräldrar, svärföräldrar ...<br />
<br />
En dag tog det bara slut.<br />
<br />
Fortsättning följer ...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-89381649464823351932015-07-13T18:42:00.000+02:002017-07-15T12:49:37.813+02:00Med facit i hand Häromdagen sa min man något som verkligen etsade sig in i huvudet, eller snarare hjärtat på mig.<br />
För att ta historien lite mer från början så ringde min läkare för att göra en uppföljning på hur min nya <a href="http://www.fass.se/LIF/result?query=Ritalin&userType=2" target="_blank">medicin</a> fungerar.<br />
När vi hade pratat lite fram och tillbaka en stund om dosering eventuella biverkningar mm. så hälsade jag från Göran som bett mig hälsa och tacka för sin nya fru. Läkaren skrattade lite, var<br />
kanske lite stressad över allt hon måste hinna med innan hon skulle gå på semester. Men, jag tänkte att hon kan ändå inte förstå den fulla vidden av vad min man menade.<br />
Han har verkligen fått en ny fru, eller kanske för att knyta an till vad han sa senare när vi småpratade. Eller rättare sagt, en gammal i repris, för du börjar likna den jag blev kär i.<br />
Jag har nog själv inte varit medveten om hur mycket jag förändrats genom åren. Jo, jag vet, om man inte förändras, mognar så är det ju inte bra. Men jag menar en förändring som har sitt ursprung i en fyrkantig plugg som försökt göra sig rund för att passa i det socialt accepterade runda hålet.<br />
<br />
Själv lever jag i mitt inre som för mig är mer "levande" än mitt yttre, för jag vet ju vad som pågår på insidan, tänker inte alltid på hur jag uppfattas utifrån. Erkännes, när jag var yngre, snyggare då spelade utseendet större roll vilket på sätt och vis var lättare. Hur då? Det var lättare att med kläder, smink och frisyr skapa en karaktär och ... gå in i en roll.<br />
Det jag skriver nu gör jag med facit i hand, eller i alla fall, delar av facit.<br />
Jag har alltid haft svårt för förändringar, speciellt sådana som jag själv inte är upphovsman till. Jag avskyr när saker förändras.<br />
Varor i affärerna som byter plats eller förpackningar som ändra färg. Rutiner på arbetsplatsen som jag äntligen lärt mig hur de fungerar. Att åka till ställen jag aldrig varit på förut och ännu värre, tillsammans med människor jag inte känner. Jag mår illa och har kräksreflexer flera dagar i förväg.<br />
Har det alltid varit så här?<br />
Nej, inte så illa som det är nu. Nu har jag två "krockar" med väggen i bagaget, och på detta har jag fyllt 60+ vilket inte underlättar en läkning av, varken kroppen eller huvudet. Det som tidigare bara var obehag som jag med mycken energiåtgång kunde hantera och ta mig igenom, har blivit som jag beskrev ovan. Flera dagar av illamående och en insida som skriker, Jag VILL INTE!!!<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-8gk3jAzSVMM/VaPp6NN4o_I/AAAAAAAABQE/m0sundg4NKo/s1600/Val_ME_BEYOURSELF_VE.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-8gk3jAzSVMM/VaPp6NN4o_I/AAAAAAAABQE/m0sundg4NKo/s320/Val_ME_BEYOURSELF_VE.png" width="296" /></a> Man måste inte göra allt som andra vill, säger du nu. Det vet jag väl! Men för att inte, helt och hållet, bli en eremit så behöver jag komma över vissa saker och göra dem ändå. Om jag inte gör det finns risken att jag fastnar i mitt egna navelludd. Dessutom är det inte nödvändigtvis tråkiga eller jobbiga saker som får mig att må så här. Saker jag sett fram emot i flera månader kan när det blir dags att packa, eller vad det nu är, få mig att reagera så här. Oftast handlar det om att det finns tider att passa, tåg, buss, flyg, färja ... . Man skulle kunna kalla det för press, en press att åstadkomma något inom en viss tidsram.<br />
Jag har noll tolerans för sånt numer. Kanske kommer tiden att läka även dessa sår, eller också får leva med det.Och det är ok, för med min nya medicin fungerar det mesta rätt bra i min vardag. Det, kära vän, är en STOR LYX för mig. Att ha ork att bara vara människa.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-54042548636965963282015-07-11T21:21:00.002+02:002017-07-15T12:49:55.495+02:00För några dagar sedan funderade jag över det med sommar och väder. Just denna dag var molntät och regnig.<br />
******************************<br />
Idag hänger nog många semesterfirare, och framför allt soldyrkare, med huvudet.<br />
Jag njuter. Njuter ljudet av ett tätt stilla sommarregn. Jag älskar ljudet av regn, speciellt när jag är hemma, dock inte så mycket när jag är ute och åker mc, och/eller tältar.<br />
För mig har ljudet av regn blivit en avstressande musik som inbjuder till att njuta av att vara hemma och göra vad jag orkar och vill. Regniga dagar störs inte av alla måsten som sommartiden består av.<br />
<br />
Sommartider och måsten? Ja, just det. Eftersom den svenska sommaren är så kort och sällan bjuder på önskvärt väder hela tiden så måste vi ju göra så mycket när det är önskvärt väder.<br />
Åka hit, åka dit, rusa runt, passa på nu och göra detta och detta och ... njuta?! <br />
<br />
Jag säger inte att jag inte gillar sommaren, bara nästan. Med åren har det blivit så att jag tycker bättre om våren och framför allt hösten.<br />
Våren bär med sig ljuset och värmen, livet och förväntningarna, vilka i och för sig, kan vara lite stressande för mig. Kanske beror det på efterverkningar av att ha "gått i väggen två gånger, eller kanske till och med åldern. Jag är ju inte trettio längre, inte ens "bara" femtio. En kombination kanske.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-3FfUZ5Hd9cQ/VaFsicR9HBI/AAAAAAAABPw/ffdaDNtF9bw/s1600/vad%2BGAMMAL%2Bjag%2Bhar%2Bblivit.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://2.bp.blogspot.com/-3FfUZ5Hd9cQ/VaFsicR9HBI/AAAAAAAABPw/ffdaDNtF9bw/s1600/vad%2BGAMMAL%2Bjag%2Bhar%2Bblivit.png" /></a></div>
Hösten har de senare åren kommit med lugnet, minskade krav på att uppleva en massa. Jag har blivit rätt nöjd med att bara leva.<br />
Att vara nöjd med att bara leva har inte varit en självklarhet men efter att ha gått i väggen igen, nästan fyllda 60 har kravet på upplevelser bytts ut till mer basala behov. Som att må bra, kunna sova och orka att bara vara.<br />
Ibland känns det som om de senaste tio, femton åren har blivit stulna på grund av den konstanta tröttheten och stressen. Trötthet av att vilja finnas till för "alla", stress på grund av att jobba som vikarie korta perioder som grav- och semestervikarie. Lagom när man lärt sig alla rutiner är vikariatet slut och det är dags att byta arbetsplats. Igen.<br />
I samma andetag måste jag säga att nu när de här åren är bakom mig är jag tacksam för vad jag har fått med mig i den verktygslåda som livet försett mig med.<br />
<br />
Tycker du att jag är för privat? Lämnar ut för mycket av mig själv? Det kanske beror på att jag har mött så väldigt många människor som, liksom jag, mår och har mått så otroligt dåligt, men till skillnad från mig inte haft någon att prata med.<br />
Jag tror att jag kommer att fortsätta med att vara personlig och en aning privat. Till en del är det terapi för mig att skriva om det ... Livet, ADHD, Asperger, diagnoser och en del annat som blivit en del av mitt liv på ett sätt jag aldrig kunnat förutse.<br />
<br />
Återkommer säkert till det.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-12340347846844944672015-06-14T14:01:00.000+02:002017-07-15T12:50:12.502+02:00Ja, jag ska bara ... Kaffesugen! Måste sätta på det ... ja, vänta lite ... jag ska bara ... En timme senare - fortfarande inget kaffe.<br />
Nu går jag och går i ordning kaffe!! Va, regnar det!? Nu?? Det skulle ju bli ... Då kan jag ju göra nåt "nyttigt" hemma i stället för att gå iväg idag.<br />
Stryktvätten, nä, den tar jag i morgon.<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-QedPT6_utyM/VX1rmpqm1LI/AAAAAAAABNo/8Igfm333v3k/s1600/2004-10-28%2B21.59.30-2.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://4.bp.blogspot.com/-QedPT6_utyM/VX1rmpqm1LI/AAAAAAAABNo/8Igfm333v3k/s1600/2004-10-28%2B21.59.30-2.gif" /></a><br />
<br />
WAHW!!!!! KAFFE!!!!<br />
<br />
Jaja, jag fixar det nu. Kaffe, ska göra i ordning kaffe, inte titta på bordet, nej, inte i den lådan heller. Puh, håller kaffeburken i handen, häller vatten i bryggaren, i med kaffet i filtret. Slå på timern. Yeah, I did it!! Kaffet är igång.<br />
<br />
45 minuter senare går jag förbi dörröppningen till köket och konstaterar att det luktar ljuvlig från köket. Kaffe ... ah men ...<br />
<br />
Nu sitter jag äntligen och njuter av mitt kaffe 2 timmar efter att jag blev kaffesugen.<br />
Egentligen borde jag äta för egentligen är det ju lunch nu.<br />
<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-7c0tJPon8QM/VX1sKJzcNAI/AAAAAAAABNw/PCs3wn15_sU/s1600/2005-10-04%2B04.38.40.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://3.bp.blogspot.com/-7c0tJPon8QM/VX1sKJzcNAI/AAAAAAAABNw/PCs3wn15_sU/s1600/2005-10-04%2B04.38.40.gif" /></a>Äh, äta kan jag göra en annan dag.<br />
Om jag kommer ihåg.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-80624784808667047212015-05-31T16:16:00.000+02:002017-07-15T12:52:28.033+02:00Surpuppan och Hoppetossan Det är några år sedan de funderingarna härjade i mitt huvud, men jag vill dela dem ändå. Nu när jag har lite perspektiv på det hela. ;-)<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"> </span><i style="font-size: small;">Jag vet inte vad du tycker om att bli äldre, men i mitt fall var jag helt oförberedd. Åldern liksom överföll mig bakifrån.</i> <span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Phyllis Diller f.1917</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Att inse att man börjar bli äldre är ingen lek. Och för att vara riktigt ärlig har jag nog aldrig ägnat så många tankar på att det skulle hända mig, att jag skulle bli äldre.<br />
Med äldre menar jag över medelåldern trots att jag inte riktigt vet när den tar slut. I mitt fall tror jag den tog slut när jag fattade att jag var äldre än 60+. Kanhända den känslan är individuell.<br />
På något vis har mitt inre varit så i nuet att "bli äldre" låg väldigt långt bort. Ända till jag stod mitt i den, känslan av att något hade hänt, något jag inte var bekant med.<br />
Det var då jag märkte dem. De som ständigt skapade konflikter i mitt huvud, vilket har blivit en zon av ett oändligt grälande.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-dWT2QYSgo-0/VWsTSzNS4TI/AAAAAAAABMg/T0M_A5ZylTY/s1600/konflikt.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-dWT2QYSgo-0/VWsTSzNS4TI/AAAAAAAABMg/T0M_A5ZylTY/s320/konflikt.jpg" title="Hoppetossan och Surpuppan" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hoppetossan och Surpuppan </td></tr>
</tbody></table>
Konflikterna gör att jag ibland undrar vem jag själv är mitt i denna röra.<br />
<br />
Det är främst två karaktärer som grälar i mitt sinne. Jag har börjat kalla dem för Surpuppan och Hoppetossan. Surpuppan är gnällig, negativ, gammal till kroppen och vill bara vara hemma, vara ifred. Hoppetossan däremot är nyfiken, vetgirig, älskar att träffa nya människor och se nya platser. Hon ser inte de yttre begränsningarna utan vill skutta och springa så fort andan faller på.<br />
Hoppetossan jublar när det blir tal om att åka någonstans, campa eller träffa härliga människor, men sker det inte rimligt nära i tid så får Surpuppan god tid på sig att måla upp allt det jobbiga; tänk om det är långt att gå från tältet till ... det vi ska göra?! Mitt knä! Och tänk så länge vi måste vara borta, jag trivs ju hemma ju! Du vet ju hur svårt det är att sova borta första natten!<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-XMZTjFg4y5o/VWsTTSeho6I/AAAAAAAABMk/GrY6BYCRWDo/s1600/trapporna.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-XMZTjFg4y5o/VWsTTSeho6I/AAAAAAAABMk/GrY6BYCRWDo/s320/trapporna.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aj, mina knän - Men trapporna ...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
De dyker oftast upp när jag, fysiskt sett, är ensam, inte så ofta bland andra människor. Eller rättare, jag tänker inte på dem då.<br />
Som till exempel när jag var i stan för ett par dagar sedan, för att handla växter på torget. Då kollade Surpuppan snabbt åt höger, när jag ställt bilen på parkeringen, och utbrast:<br />
”Är du inte riktigt klok! Det är ju trappor där. Tror du verkligen att mitt knä gillar det!”<br />
Varpå jag snällt fortsatte runt parkeringen på slät mark, medan Hoppetossan längtansfullt såg bort mot parkeringsplatsens förhatliga trappor, drömmande om att på lätta fötter skutta nerför dem, medan Surpuppan blängde på henne med näsan i vädret.<br />
<br />
På nätterna är det mest Surpuppan som är vaken och irriterad. Antingen kan hon inte sova eller så har hon ont någonstans.<br />
Hoppetossan sover gott, drömmer leende om att springa det natursköna motionsspåret vid sjön, eller om att dansa när hon sett en inspirerande film som <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0805559/" rel="nofollow" target="_blank">Jump In</a></i> eller något liknande. Hon har verkligen ingen koll på den verklighet som Surpuppan vill att vi ska leva i!<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-w0GQADgnQjQ/VWsTS5K-kpI/AAAAAAAABMY/moUbf3a28Uc/s1600/happydreams.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-w0GQADgnQjQ/VWsTS5K-kpI/AAAAAAAABMY/moUbf3a28Uc/s320/happydreams.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mmmm ... </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Fast å andra sidan är hon rätt avundsvärd, för i sin glada optimism så är hon lycklig, när hon drömmer om det hon skulle vilja göra.<br />
<br />
Jag gillar verkligen Hoppetossan och håller med henne, men Surpuppan är så väldigt högljudd och med sin klagande röst fångar hon alldeles för lätt mitt öra genom att bara säga åt mig att känna efter hur det känns i kroppen. Ja, där ser du, säger hon, hur kan du ens lyssna på Hoppetossan.<br />
Det är inte så svårt tänker jag surt och känner mina värkande knän, hon är mycket trevligare än dig.<br />
<br />
I kyrkan en söndag, trots att vi var bland en massa folk, ryckte Hoppetossan i mig, ”Kom igen, dansa nu, känner du inte glädjen”!<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-z9WRWrm1D_o/VWsTS3M5CgI/AAAAAAAABMc/T-ecTwXWv8k/s1600/seriously.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-z9WRWrm1D_o/VWsTS3M5CgI/AAAAAAAABMc/T-ecTwXWv8k/s320/seriously.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dansa!! Seriöst?!! - Men känn glädjen ... </td></tr>
</tbody></table>
Det gjorde jag verkligen. Det spratt och ryckte i hela kroppen men, genast var Surpuppan där med sin sura attityd.<br />
”Du skulle bara våga studsa upp och ner så där med mitt knä! Och dessutom skämma ut dig, gamla männskan!!<br />
<br />
Så naturligtvis stod jag bara där och gungade lite från den ena foten till den andra och längtade efter att få göra Hoppetossan sällskap i hennes glädjedans.<br />
<br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif; font-size: x-small;">Det är synd om människan</span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;">Citat A. Strindberg</span><br />
<span style="font-family: "footlight mt light"; font-size: 14.0pt;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-56233500649234959802014-08-11T16:36:00.001+02:002017-07-15T15:19:49.094+02:00Ibland, ofta blir jag så himla trött på ... ... att vara trött.<br />
<br />
Vid mitt senaste samtalsbesök fick jag frågan hur min sommar har varit, fast hon egentligen vet, för vi har pratat på telefon. Nåväl hon måste ju ha det i sina anteckningar. Jag svarade glatt att den varit fantastisk, har gjort massor, haft en aktiv vardag, rest långt och flera gånger.<br />
Men det har inte varit så hela tiden, fortsatte jag. Senaste 1½ - 2 veckorna har jag nästan varit ... deppig, lustlös. Nej, inte lustlös, orkeslös. Lusten har funnits där men jag har inte orkat. Känns likadant som tiden innan den nya medicinen. Dosökning? Nej, kanske inte nu när jag inte vet om jag är trött för att jag gjort mycket, eller ... ? Fast utan medicinen hade jag aldrig orkat göra i sommar vad jag gjort. Jag har ju varit mer aktiv denna sommar, än de senaste tre.<br />
<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-WDdtT-jBmQg/U-jUSNyNcMI/AAAAAAAABEw/-IDyH0HppCw/s1600/vilasnurrig.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-WDdtT-jBmQg/U-jUSNyNcMI/AAAAAAAABEw/-IDyH0HppCw/s1600/vilasnurrig.jpg" width="320" /></a>Då har hon mage att säga det jag absolut inte vill höra. Det är ju jätteroligt att du har haft en så bra sommar, men samtidigt får du inte glömma att din utbrändhet inte är helt läkt än. Det är halt naturligt att du känner dig trött och deppig, för att du tycker att du ramlat bakåt igen. Men det är ju så det är. Energi ut, måste följas av vila, annars kommer du aldrig att bygga upp några reserver. Kanske måste du lära dig att leva med att inse att du har fått bestående men ... .<br />
Det vill säga, att jag aldrig kommer tillbaka till min tidigare energinivå, eftersom jag har haft för många "nära väggen upplevelser" i mitt liv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Medicinen då, vad var det för mirakelmedicin som gav mig sån kraft och ork över sommaren? Den heter <a href="http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20050629000039" rel="nofollow" target="_blank">Strattera</a>, om du är intresserad får du klicka på namnet och kolla själv.<br />
Hur det kom sig att jag fick den medicinen tänker jag inte gå in på här. Det blir för personligt, och långt.<br />
Hur som helst så "stannade" den mitt alltid spinnande huvud, vilket jag alltid trott att alla människor har. Detta gjorde att jag tröttheten som berodde på mitt spinnande huvud försvann och jag både ville och orkade göra saker som tidigare varit oöverkomliga för att jag var så fruktansvärt trött.<br />
Trött? Av vad då, kunde man undra, jag gjorde inget speciellt under dagarna. Orkade inte ens "skriva av mig", stirrade bara på tangentbordet och la Patiens, det var det enda som kunde få mig att glömma mitt spinnande huvud. Och jag trodde fortfarande att det var normalt med ett sånt huvud.<br />
<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-Fe1JhdXV25Q/U-jUV9ipRWI/AAAAAAAABE8/aE5IdxAjNxU/s1600/vilaglad2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-Fe1JhdXV25Q/U-jUV9ipRWI/AAAAAAAABE8/aE5IdxAjNxU/s1600/vilaglad2.jpg" width="320" /></a>När jag började med Stratteran kunde jag ha gråtit av tacksamhet. Världen öppnades och jag kunde ta tag i en enda tanke och tänka den till slut. Jag orkade gå ut och gå. Jag klarade av de enklaste småsaker som att bädda, diska och att äta, nästan varje dag.<br />
<br />
Men nu är jag här alltså. Trött för att utbrändheten inte är läkt! Trött. Igen! Jag är så trött på att vara trött! Dessutom är jag så fruktansvärt tjurskallig att jag inte <i><b>vill</b></i> komma ihåg att det hör till att må så här, när jag glömt bort att hämta ny energi. Och ändå tycker jag att jag sköter mig, fast jag egentligen vet att jag väntar alldeles för länge innan jag drar i bromsen.<br />
<br />
För att det är så underbart att leva. Att orka leva.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-1886090487243138522014-06-18T12:35:00.000+02:002017-07-15T12:53:25.630+02:00För nästan två månader sen ... ... dog min pappa<br />
<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-if1xYfMOYP8/U6FpMyKxweI/AAAAAAAABBw/eIY2dmIeCAs/s1600/charlie_tribute.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="237" src="https://3.bp.blogspot.com/-if1xYfMOYP8/U6FpMyKxweI/AAAAAAAABBw/eIY2dmIeCAs/s1600/charlie_tribute.png" width="320" /></a>Liksom min mamma, fick han dö omgiven av människor som älskade honom. Ändå är inte mitt hjärta tungt eller fyllt av sorg.<br />
Det är länge sedan jag kände mig så glad och lätt om hjärtat som jag gjort efter att fått följa honom från denna världen till nästa. Jag känner mig så oändligt privilegierad över att ha haft möjligheten att få följa båda mina föräldrar in i döden, även om jag inte fanns vid mammas sida när hon andades ut sin sista suck, så fick jag vara med och göra henne i ordning tills begravningsbyrån skulle hämta henne.<br />
För mig är döden verkligen en del av livet och eftersom jag tror på ett meningsfull liv efter den så har mina föräldrar bara rest till e annan plats dit jag så småningom också kommer till. En tid sedan kommer vi att ses igen. Jag tror det. Verkligen.<br />
Jag uppskattar verkligen alla människor som beklagar sorgen, eller på andra sätt visar sitt deltagande, men jag sörjer inte min pappa. Jag kan inte.<br />
Jag började sörja med honom när mamma dog, sedan sörjde jag honom när stroken tog bort så mycket av det som var han. Efter stroken blev han osäker och otrygg därför att närminnet svek honom. Det kom tillbaka lite efter ett tag, hade kanske gjort det ännu mer och bättre om han fått minnesterapi på sjukhuset, men ... samhället orkar inte med gamla människor ... En helt annan diskussion. Efter det följde fjorton månader av ångest för oss båda, mig för att jag gick in i väggen igen och inte orkade, honom för att han var så ensam (jag var hos honom nästan varje dag i början) och otrygg.<br />
Han blev tvungen att byta ut mammas underbara kockmat mot kommunens tråkiga, fesljumma plastlådor med ... ingen kommentar. Jag ordnade också med att hemtjänsten kom och såg till att han verkligen åt och tog sin medicin ordentligt, vilket blev både si och så med efter stroken. Ibland tog han insulinet dubbelt ibland tvärtom. Han kunde gå och lägga sig när det blev mörkt på eftermiddagen på vintern för han förstod inte klockan längre, så när hemtjänsten kom och skulle ge honom kvällsmedicinen hade han redan klätt av sig och lagt sig för natten. Naturligtvis vaknade han på efternatten ibland och ringde mig och undrade om jag inte skulle komma den dagen. Den här perioden slet verkligen på oss båda samtidigt som jag försökte få handläggaren att förstå att han måste få komma till ett gruppboende för äldre. Vi tjatade och tjatade, tjatade och .... . Ändå hade vi otroligt kul många gånger under den här tiden. En gång när vi var och handlade på ICA Kvantum i Nässjö är jag övertygad om att folk som såg och hörde oss trodde att vi antingen var fulla, eller möjligen psykiskt sjuka, på något vis. Vi skrattade så vi kiknade sådär som man bara gör när man får ett hysteriskt skratt/fnitter anfall. Vi har ju samma knasiga humor och skrattade åt samma saker. <br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-GiGdewuTp5g/U6Fp-0mTT4I/AAAAAAAABB4/AFnipt0oNGg/s1600/2013-04-02+12.17.16.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-GiGdewuTp5g/U6Fp-0mTT4I/AAAAAAAABB4/AFnipt0oNGg/s1600/2013-04-02+12.17.16.jpg" width="180" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jennie och Morfar Charlie</td></tr>
</tbody></table>
Sedan blev Charlie sjuk, fick problem både med hjärtat och andningen och kom till sjukhuset, detta var i januari 2013. Där var han i tre veckor och blev skuffad mellan hjärtavdelningen och lungavdelningen och olika rum på samma avdelning. Är det nån som tror att hans ångest försvann, att han blev lugn och samlad.<br />
Det enda goda som kom ur detta vara att handläggaren insåg att det inte gick att skicka hem pappa igen, utan hon ordnade så att han fick komma in på ett korttids boende. Det heter så för att man ska bo där en kort tid, max 4 veckor, säger man. Han blev kvar där i 4½ månad, trivdes och bodde in sig, hade människor att prata med och var duktig med dagliga promenader i korridoren så att han gick väldigt bra utan rullator.<br />
Dagen kom då man började prata om att han måst flytta för att det var ett kortis och att han behövde komma till ett eget permanent boende började oron igen. Han blev aggressiv mot personalen, ramlade och slog sig på grund av yrsel, dessutom var stämningen på avdelningen rent vidrig vissa dagar, vilket enhetschefen erkände när jag påpekade detta. Man hade haft en väldig omsättning av personalen på grund av samarbetsproblem.<br />
Mådde pappa bra? Emellanåt gjorde han faktiskt det. Vi firade hans 86 årsdag där med kladdiga bullar, kaffe och mycket skratt.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-2fIhCsfUxDY/U6FqO0zdMCI/AAAAAAAABCA/RxJg4aMJ_rM/s1600/2013-04-13+10.57.31.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://2.bp.blogspot.com/-2fIhCsfUxDY/U6FqO0zdMCI/AAAAAAAABCA/RxJg4aMJ_rM/s1600/2013-04-13+10.57.31.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mange, Marie och Morfar Charlie</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I juni 2013 fick pappa flytta in på Ingsbergsgården i Nässjö, ett underbart ställe med sinnesträdgård ute, med broar, vatten med guldfiskar i. Lokalerna är fina och personalen helt underbar.<br />
Ett lite smolk i glädjebägaren var att pappa tyckte att de flesta som bodde på hans avdelning var rätt "dumma". Då sörjde jag. Jag visste, på grund av minnesutredningen man gjort, att han också skulle bli sådan så småningom och då var det bättre att han var på plats än att han skulle behöva flytta igen. Jag sörjde, får tårar i ögonen nu när jag tänker tillbaka. Mitt hjärta värker. Det tog tills sommaren var över innan han landade något så när och allteftersom tiden gick började han trivas. Hösten och början på vintern, fram till någon gång i mars gick det bra ... .<br />
Både personalen, jag och sköterskan trodde att han en eller flera små infarkter eftersom han så snabbt blivit mycket sämre. Efter att ha pratat både länge och väl kom vi fram till att det inte skulle tjäna något till att utsätta honom för ytterligare röntgen av hjärnan, vilket bara skulle visa vad vi trodde, eller inte visa något alls. Oavsett så skulle hans mående påverkas mycket negativt av att han utsattes för det. Sköterskan sa att de hade nära kontakt med Minnesmottagningen och fick råd där hur de skulle göra pappas liv så bra som möjligt.<br />
Efter det hade jag inte många stunder med honom där vi hade riktiga samtal, han var förvirrad, trött och klar om vartannat.<br />
Min sorg började där och då och jag önskade verkligen att han skulle få dö innan hans liv skulle bli ovärdigt och han tyna bort.<br />
I samma veva blev jag förkyld. Jag som inte varit förkyld på många år kunde inte åka och hälsa på honom under flera veckor på grund av smittorisken för honom och alla de andra gamlingarna. Under tiden blev han riktigt dålig och när jag äntligen kunde åka dit sov han varje gång och det var ingen mening med att försöka väcka honom för han blev så förvirrad, kände inte igen mig ibland. Det blev att jag pratade med personalen i stället, om honom, så när han fick åka till sjukhuset med andningssvårigheter hade sköterskan och jag dagen innan pratat palliativ vård, om hur pappa ville ha det. Han ville absolut inte hållas vid liv med maskiner, eller bli upplivad om han av någon anledning skulle dö under en operation. Han ville få dö i "lugn och ro".<br />
När läkaren ringde från sjukhuset och sa att "nu stänger vi av alla livsuppehållande åtgärder" bestämde jag mig för att åka och vaka hos honom oavsett hur lång tid det skulle ta. Jag hade lovat att jag skulle hålla honom i handen när det var dags, om det var möjligt.<br />
Det blev en massa praktiska saker som skulle ordnas. Vi skulle ha våra MC kompisar hemma på fika den kvällen så jag ringde Marie och undrade om hon och, eller Mange kunde hjälpa till med lite som Göran skulle ha hem till kvällen. När Marie fick höra vad som var på gång ville hon absolut följa med och vaka tillsammans med mig.<br />
När vi varit hos morfar Charlie (han kallades så av oss) några timmar kom Jennie, som varit och hälsat på honom flera gånger under dagarna han legat inne. Under timmarna som följde kom och gick hans barnbarn och barnbarnbarn i omgångar och som minst var vi två hos honom, hela tiden. Vi pratade med honom, rörde vid honom, masserade och var närvarande. När vi pratade var han med genom att "vifta" med händerna när han ville ha ett ord med i samtalet. Vi hade faktiskt trevligt och vi uppfattade det som att även han hade trevligt.<br />
Natten blev ganska orolig stundtals, han hade svårt att andas fast han ibland sov lugnt. Marie och jag satt i obekväma stolar invirade i varsin filt och "sov".<br />
På morgonen, vid sex, när sköterskan kom in, berättade vi om oron och att han sagt att han ont i nacken, så hon hämtade en spruta med både lugnande och smärtstillande. Sen sov han lugnt i nästan två timmar .... . Under tiden kom Christoffer som jobbat natt och ville sitta en stund innan han åkte hem för att sova.<br />
Vid ca åtta kom en sköterska in och undrade hur det var och vi sa att det varit lugnt, att han sovit hela tiden. Precis när hon gått ut började han att hyperventilera i flera minuter och vi blev lite oroliga. Var det slutet och skulle vi låta honom dö ... ? Efter ytterligare några minuter ringde vi på sköterskan och, jag måste tillstå att jag inte riktigt kommer ihåg detaljer här, men när hon gått ut igen drog han ett andetag och ... slutade att andas.<br />
Vi tittade på varandra Marie, Christoffer och jag. I ett ögonblick började vi alla att gråta och stod där och bara tittade på honom i en minut, eller två, då ringde jag på sköterskan igen. När hon tog pulsen på honom började han andas igen och vi blev helt chockade. Han hade ju inte andats på flera minuter. Hon lugnade oss med att kan hända så, ibland flera gånger.<br />
Hon stod med handen på hans hjärta och sa att "han kämpar fortfarande", fast han inte andades. Jag tog hans hand igen och lutade mig fram och sa nära hans öra, du måste släppa taget pappa, låt Jesus ta din hand och släpp min, men du måste släppa taget om min hand först. Det här är ju vad du har längtat efter. Släpp nu. Och DÅ sa sköterskan NU kämpar han inte längre, hon tittade på klockan och sa att hon skulle hämta en läkare som måste fastställa dödsfallet. När ni känner att ni vill så finns det frukost åt er "där ute".<br />
Vi stod vid sängen och kände lugnet och stillheten, och tog farväl av pappa, morfar och morfar Charlie och tog till oss förmånen ha få ha varit med om att dela hans sista stund i livet och veta att han inte dog ensam.<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-xHnfkQX3Oqw/U6FrHmdvfQI/AAAAAAAABCI/m3VOShM_cUo/s1600/parents.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-xHnfkQX3Oqw/U6FrHmdvfQI/AAAAAAAABCI/m3VOShM_cUo/s1600/parents.png" width="320" /></a><br />
Jag sörjer honom inte, har inga "regrets", har inte ens saknat honom, kanske för att vi hade så otroligt mycket tid tillsamman både innan mamma dog och framför allt de följande tre åren.<br />
Det jag däremot sörjer över ibland är att jag inte hade tid varken att sörja eller sakna mamma, eftersom mitt liv blev så uppfyllt av pappas liv, att jag gick i väggen hjälpte ju inte heller till att få ork till varken det ena eller andra.<br />
Så ... mamma saknar jag, ganska ofta, men är glad att vi trots allt fick en bra relation åren innan hon dog. Jag har många roliga minnen av saker vi gjorde tillsammans under perioder då pappa var sjuk och ibland var inlagd på sjukhus. Men det är en annan historia, eller historier, som man säger.<br />
<br />
<br />
Tack Gud för mina föräldrar. Nu är det Din tur att ta hand om dem.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-55709548312879618892013-11-18T14:34:00.003+01:002017-07-15T12:53:46.605+02:00Ovanlig aktivitetIdag har sysslat med något som faktiskt är en ganska ovanlig aktivitet. I alla fall för mig.<br />
Jag har shoppat!!<br />
Efter ett av mina två, per vecka, besök hos pappa åkte jag ner på stan för att hämta ett jerseytyg som jag beställt genom Blåfuran.<br />
Väl där tog jag mig verkligen tid att kolla i affären vad som finns där. Vanligtvis har jag så bråttom eller är så trött att jag inte hinner/orkar göra mer än det jag tänkt innan.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-tYWL_8Q9Pag/UooXP2mRfqI/AAAAAAAAA5k/tY0yPEnb_GQ/s1600/2013-11-18+14.30.39.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://1.bp.blogspot.com/-tYWL_8Q9Pag/UooXP2mRfqI/AAAAAAAAA5k/tY0yPEnb_GQ/s320/2013-11-18+14.30.39.jpg" width="320" /></a>Det blev en hel del smått och gott att användas vid min nygamla hobby, att sy dockor.<br />
Fick ögonen på Lindex tvärsöver gatan när jag kom ut från Blåfuran, och kom ihåg att jag flera gånger tänkt att "jag måste ha nya kläder", vilket jag avskyr att handla. Tjejen på insidan gillar inte att de kläder hon vill ha inte passar tanten som tagit över kroppen. Nåväl idag var jag lugn och avslappnad och hade inga krav på att jag "måste" ha något idag, bara för att ... . Så därför hittade jag mer än vad har råd att köpa, alltså var jag tvungen att välja istället för att köpa något som nästan är vad jag egentligen vill ha.<br />
Glad i hågen, nu med två påsar i handen vände jag näsan mot parkeringen och bilen och fick syn på ... affären med garner.<br />
Garn är bra att ha. Till hår åt dockorna ... och ... öh ... Jaja, det får räcka så länge.<br />
Betalade och gick ut ... Inga frestande affärer i sikte, så den här gången kom jag ohejdad till bilen och blev högt och tydligt beordrad av magen att åka hem och äta.<br />
<br />
Så här är jag nu hemma och HUNGRIG!!<br />
<br />
Tack o adjö. Nu blir det mat.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-85429391931689543582013-11-18T14:04:00.000+01:002017-07-15T13:28:21.957+02:00NostalgitripHar rensat bland mönster och gamla "projekt" idag.<br />
Det är fantastiskt hur mycket jag har sytt till hela familjen och en massa dockor leksaker därtill.<br />
Ett tag var det riktigt svårt att bestämma mig för att slänga allting. I många av mönster påsarna låg bitar av tyg från det jag sytt från just det speciella mönstret ... ja, det kändes ... nostalgiskt *ler*<br />
<br />
Hittade mina dockor som jag sydde när ungarna var små. De, dockorna, var min oas i tillvaron, möjlighet att låta mitt huvud koppla från vardagen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-87246942924297756812013-07-05T19:44:00.000+02:002017-07-15T13:29:19.594+02:00Vad hände?Tittar på gamla kort och rensar bort sånt som inte "angår" mig eller de mina, från mina föräldrars semesterresor.<br />
<br />
Jag slås av av att mamma skrattar på nästan varenda kort. Jag minns inte att hon en gång i tiden varit en glad människa, för de sista ca 25 åren var hon så allvarlig. Minns hur svårt det var att hitta ett bra kort till hennes 80-årsfest, ett där hon faktiskt inte rynkade pannan eller såg allmänt nedstämd ut.<br />
<br />
Efter att ha sett de gamla korten undrar jag ... . Vad var det som hände? What broke her spirit?<br />
Hände det något speciellt eller var det "bara" alla hennes krämpor och smärtor som bröt ned henne?<br />
Känner att jag faktiskt inte haft tid att sörja henne ordentligt. Först nu finns tid och möjlighet att tänka och känna, fundera och till stor del förstå.<br />
<br />
Det kom på min lott att ta hand om hennes och pappas dagböcker när vi rensade ut lägenheten efter pappa, när han fick flytta till ett gruppboende.<br />
<br />
Det är "bits and pieces", en del bara nedklottrade mitt inne i en bok eller på ett löst papper där mamma ibland låter sitt inre lysa igenom, men många av böckerna har bortrivna blad.<br />
<br />
Jag blir tung i mitt inre när jag inser hur fruktansvärt ensam hon kände sig, ofta, och hur jag inte fanns till för henne så som jag "borde" ha gjort. Jag tänkte att, sen när det lugnat ner sig, då ska jag ta med henne ut ... .<br />
<br />
Men livet väntade inte, eller snarare, döden väntar inte på att vi ska FÅ tid. Vi måste TA oss tid medans tid är.<br />
<br />
Carpe Diem. Så slitet, så sant. Vi har bara en dag i taget och jag hoppas att mina barn en dag inte behöver undra när de ser gamla kort på mig. Jag hoppas att jag under mitt liv kan vara så närvarande i deras liv så att de vet vem jag är och hur jag har det det.<br />
Och det är minsann ingen självklarhet.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-41229948080790427162013-04-12T14:10:00.000+02:002017-07-15T13:28:42.650+02:00Funderingar kring sömn och bristen på den<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-o1iU4oKfRa8/UWf4nNYNJoI/AAAAAAAAAUo/6YrNEdoTlJ4/s1600/Bloginl%C3%A4gg130412.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-o1iU4oKfRa8/UWf4nNYNJoI/AAAAAAAAAUo/6YrNEdoTlJ4/s320/Bloginl%C3%A4gg130412.png" width="207" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-o1iU4oKfRa8/UWf4nNYNJoI/AAAAAAAAAUo/6YrNEdoTlJ4/s1600/Bloginl%C3%A4gg130412.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: left;"><br /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-o1iU4oKfRa8/UWf4nNYNJoI/AAAAAAAAAUo/6YrNEdoTlJ4/s1600/Bloginl%C3%A4gg130412.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: left;"><br /></a></div>
Det här med sömn är väldigt konstigt.<br />
I mitt fall är det väl numer mest kopplat till stress och/eller press. Men ändå ... .<br />
<br />
Efter att ha sovit rätt hyfsat ett tag så kommer en sömnlös natt, följt av insomning strax efter klockan fem på morgonen. Detta efter en dag då jag suttit soffan i ett "zombie" tillstånd och varit färdig att gå och lägga mig klockan sex på kvällen. Lyckades hålla mig vaken till nio, då jag stöp i säng.<br />
<br />
Den sömnlösa natten följs av en dag då jag känner mig och glad, ser fram emot kvällen då jag ska få träffa mina trevliga vänner i mc-klubben. Kommer hem och är hur pigg som helst, så datorn och mobilen får en dryg timme innan sängens kallande hörsammas.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: right;">
</div>
<div style="text-align: start;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-_LG7wwJFV94/UWf4m57ro_I/AAAAAAAAAUs/Cb9RMKB9Wdk/s1600/Bloginl%C3%A4gg130412_2.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><a href="http://2.bp.blogspot.com/-_LG7wwJFV94/UWf4m57ro_I/AAAAAAAAAUs/Cb9RMKB9Wdk/s1600/Bloginl%C3%A4gg130412_2.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-_LG7wwJFV94/UWf4m57ro_I/AAAAAAAAAUs/Cb9RMKB9Wdk/s320/Bloginl%C3%A4gg130412_2.png" width="222" /></a>Hör och häpna! </div>
<div style="text-align: start;">
Vaknar strax innan älsklingen kommer och säger "hejdå" innan han ska åka till jobbet, klockan 06.10. </div>
<div style="text-align: start;">
Går på toa, drar upp persiennerna och kryper ner igen. Det är ju dumt att gå upp SÅ tidigt. Men kan jag somna?! Nä. Alltså, gick jag upp kl 06.25 och käkar mitt nyttiga frukost, yoghurt, müsli och juice. </div>
<div style="text-align: start;">
<br /></div>
<div style="text-align: start;">
Men vad i hela friden tar man sig till så tidigt på morgonen när inget jobb eller annat pockar på min uppmärksamhet?? </div>
<div style="text-align: start;">
<br /></div>
<div style="text-align: start;">
Inget "problem" tycker väl en del. Kan så vara, men i min "utbrända" värld vet jag aldrig hur dagarna ska bli, och såna här tidiga mornar är väldigt sällsynta. Det har hänt att jag gått upp så tidigt, men anledningen kan då ha varit att jag inte ens somnat under natten. </div>
<div style="text-align: start;">
Nåväl, när mobilen larmar att det är dags att vakna 07.50 (möjlighet att snooza ett par gånger), har jag redan andra maskinen tvätt nästan färdig och en tredje på gång. </div>
<br />
När det sen är dags för förmiddags kaffe är jag rejält sugen och känner mig, så här långt, jättenöjd med dagen.<br />
Klockan är bara "barnet" än, och då har jag vanligtvis nyss har hittat mitt huvud.<br />
<br />
Ibland är det ett lidande att vara människa, men inte idag.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-34101908578858339412013-02-19T12:33:00.003+01:002017-07-15T13:29:49.528+02:00På livets havHäromdan frågade någon hur jag mådde. Det tog en stund innan jag hade fått ordning på tankarna jag haft de senaste dagarna.<br />
<br />
Jag är ingen båtmänniska eller seglare, inte så att jag inte gillar att vara på sjön, för det gör jag. Men jag brukar inte tala i symboler som har med livet på sjön att göra.<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-SEKDxp8cri8/USNi0dTPpmI/AAAAAAAAARY/Dk-hpUd_Ouo/s1600/sailing.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-SEKDxp8cri8/USNi0dTPpmI/AAAAAAAAARY/Dk-hpUd_Ouo/s320/sailing.png" width="182" /></a>Just då när hon frågade så hade jag faktiskt tänkt på mitt liv som om jag satt i en liten segelbåt på ett stort hav.<br />
Livet omkring mig, rent privat, kändes som ...<br />
När det stormar för mycket kan man inte ha seglet uppe, för då river stormen sönder det ...<br />
... Jag var tvungen att reva seglet och bara försöka överleva i havet och vågorna som sköljde över mig i min lilla båt. Med andra ord, kontrollen är inte längre min.<br />
<br />
På fronten arbete, där jag ju varit sjukskriven drygt tio månader, är förhållandet precis tvärtom. Mitt hav är mitt hav, men det kaaav luuugnt. Jag har hissat alla segel jag kunnat, men hjälper inte, för utan vind finns ingen riktning att följa. Så där sitter jag i min lilla segelbåt, fortfarande utan möjlighet att påverka.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Trots allt ... Jag börjar ana blå himmel mellan stormskyarna och ... är det inte ett litet moln där bortanför stilltjet ...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-59187873530706437002013-02-08T09:42:00.002+01:002017-07-15T13:30:14.734+02:00Stulet från Fb<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Vill ju helst ha egna tankar och funderingar här, men den här texten tog tag i mig för den är såå sann. De flesta situationer i våra liv påverkas av hur vi hanterar dem utifrån vår attityd.<br />
Jag tänker på min gamla granne som alltid är så positiv. Hon fyller 94 i år, bor hemma, sköter sig själv, och är alltid! positiv.<br />
Så jämför jag det med den förälder jag har kvar i livet som inte finner något positivt i sitt och bara väntar på att få dö. Då är varje dag bortkastad och meningslös.<br />
När det trots allt finns saker att vara tacksam för även i hans liv. Sorgligt ...<br />
Men mannen här nedanför han är ett föredöme. Tänk om man kunde leva i hans attityd, alltid.<br />
<br />
=======================================<br />
<br />
Tänkvärd !<br />
<br />
Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad<br />
enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgnarna. Detta trots att han knappt<br />
har ledsyn.<br />
<br />
Idag flyttade han till ålderdomshemmet.<br />
Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.<br />
Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de<br />
berättade att hans rum var färdigt.<br />
<br />
När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning om<br />
hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning.<br />
<br />
"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just fått<br />
en valp.<br />
<br />
Men du har inte sett det än försökte man ...</div>
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; text-align: start;"><span style="font-family: "lucida grande" , "tahoma" , "verdana" , "arial" , sans-serif; font-size: 11px; line-height: 14px;">
</span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i förväg.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är placerade</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
- det beror på min inställning.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Jag har redan bestämt mig att älska rummet.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Jag har ett val.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som fungerar</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
dåligt eller inte fungerar alls</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
- eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
fungerar.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den med</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
nya.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Ålderdomen är som ett minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du lagt</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
in under din livstid.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Så mitt råd till dig är fylla varje dag med goda minnen i din minnesbankkonto.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Jag fortsätter att sätta in i mitt.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Några enkla råd som leder till lycka</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
1. Befria ditt hjärta från hat.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
2. Befria ditt sinne från bekymmer.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
3. Leva enkelt.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
4. Ge mer.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
5. Förvänta dig mindre.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Ha en bra dag....Kram</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
</div>
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-64887176731055353682012-11-27T18:28:00.001+01:002017-07-15T13:30:44.099+02:00CarpeDiem<br />
Det är fantastiskt hur viktigt det är att våra basala behov, mat, sömn och förmåga att göra våra behov är fyllda för att vi ska må bra.<br />
I natt sov jag, för första gången på ... jag minns faktiskt inte, hur länge sen som helst, troligen mer än nio timmar i ett sträck. Jaha, säger du ... och ...<br />
En basal funktion som tydligen fungerar för dig, men inte ofta för mig. Därför blir en hel natts sömn en stor anledning till glädje och uppmärksamhet under hela min följande dag. <br />
Carpe Diem.<br />
Under dagen har innebörden i de orden blivit en verklig verklighet för mig. Tidigare har ciatet bara varit en bra "one-liner" men i dag, en upplevd verklighet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-kUq6pZMucCI/ULT0OC8wQNI/AAAAAAAAAKg/MCRBium-6Y4/s1600/morning_pchy.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img alt="" border="0" height="200" src="https://2.bp.blogspot.com/-kUq6pZMucCI/ULT0OC8wQNI/AAAAAAAAAKg/MCRBium-6Y4/s200/morning_pchy.png" title="Zombie mode" width="162" /></a></div>
Bristen på sömn visar sig i mitt liv som antingen ett hysteriskt snurrande av tankar som jag inte kan sortera eftersom jag inte lyckas hålla kvar dem. Motsatsen till snurrandet är något som mest kan liknas vid en form av zombie-tillstånd, alltså det mesta står still, eller är inlindat i nån slags bomull. Blicken blir stirrande utan att egentligen se något. <br />
Under den senaste veckan har jag, trots mer eller mindre sömnlösa nätter, upplevt minst tre dagar där mitt huvud varit "normalt". Och, säger du ... . En basal självklarhet som man inte tänker på, när den fungerar. I min värld har de fungerande dagarna varit så få de senaste månaderna att jag lägger märke till dem och aktivt gläder mig och ... är tacksam för dem.<br />
<br />
Idag har jag, tillsammans med min far kört t.o.r till en närbeliggande stad, lämnat en MP3 för service/lagning. Ytterligare en körning till annan stad, handlat åt både far och mig, käkat (riktig mat inte bara kaffe o mackor), diskat ... .<br />
Nu är klockan ca 18.30 och jag är fortfarande ganska pigg i huvudet. Detta ÄR en underbar dag, en dag att njuta av länge och många gånger. Därför skrev jag detta i min blogg ... Inte för att ge dig en uppdatering på mitt mående. Det är helt säkert ointressant för dig, men för mig, är detta en dag värd att minnas. Idag lyckades jag att ta vara på dagen och göra sånt som ofta känns nästan oöverstigligt för att jag inte får ordning i huvudet. <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-naCZ9oImElQ/ULT1woDoldI/AAAAAAAAAKo/NH5qvSIjj2k/s1600/Semil_Anceata02f.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-naCZ9oImElQ/ULT1woDoldI/AAAAAAAAAKo/NH5qvSIjj2k/s320/Semil_Anceata02f.png" title="Anceata & Semil" width="320" /></a></td></tr>
</tbody></table>
Jag låter ett par glada figurer dansa med i glädje mig idag. :)<br />
<br />
Hur ofta är du tacksam över att du har bra sömn, aptit och kan gå på toa utan problem!?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://4.bp.blogspot.com/-9mx_ncYuVhg/WWnuj8oZekI/AAAAAAAAIIY/8ibePFLFq600y8CGsGXcTxW61A0iWne6ACEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-j944PoTRSZ0/WWnukJsCoEI/AAAAAAAAIIc/oKQdqFFvi6gXjuESDcr7uUMytPJy2khswCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<br />
Ankiehttp://www.blogger.com/profile/11046549773254258871noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-55992418832878191872012-09-11T13:38:00.001+02:002017-07-15T13:43:20.087+02:00Är miljötänk verkligen nytt???Fick det här i ett mail för ett bra tag sedan, men tycker att det är så bra så jag vill dela det mer ... permanent. <br />
===========================================<br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">Alla
som är kring 50 år eller över, borde läsa detta, kanske även den nya
generationen. <br />
<br />
Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att
jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för
miljön. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">Jag
bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra dagar.
Kassörskan svarade att det är problemet. "Er generation brydde sig inte
tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer."<br />
Hon hade förstås rätt i en sak - vår generation hade inte miljötänket på vår
tid"<br />
<br />
Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min egen
själ insåg vad vi hade.. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br />
Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.<br />
Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och
återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte
miljötänk.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br />
Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer,
skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog
inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter.<br />
Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.<br />
<br />
Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra
kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft
torkade våra kläder på vår tid.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br />
Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket
då.<br />
<br />
På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n
hade en liten skärm ungefär som en näsduk - inte som halva Gotland.<br />
<br />
I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde
allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att
skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.<br />
<br />
På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa
gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi
behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,<br />
trappmaskiner mm. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket
då.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br />
Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska
varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut istället för
att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela
hyveln bara för att bladet är slött. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">Men vi hade inte miljötänket då.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">På
den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för
att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett eluttag
i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI behövde inte
ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;">rymden
för att hitta närmsta pizzeria.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br />
Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur
slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade
"miljötänk"? </span><br />
<span style="font-family: "comic sans ms"; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/00fJIXS_t5szi_bMELahSC8AxkVL7WfFQCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://1.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/00fJIXS_t5szi_bMELahSC8AxkVL7WfFQCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/CIJNTpKXYhERCSnszevhh3ttbAB3OiFjgCLcBGAs/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://3.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/CIJNTpKXYhERCSnszevhh3ttbAB3OiFjgCLcBGAs/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
</div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]-->
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-75686284192230683382012-08-27T19:04:00.001+02:002017-07-15T13:44:09.032+02:00Vem är tanten?<!--[if !mso]>
<style>
v\:* {behavior:url(#default#VML);}
o\:* {behavior:url(#default#VML);}
w\:* {behavior:url(#default#VML);}
.shape {behavior:url(#default#VML);}
</style>
<![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<o:shapedefaults v:ext="edit" spidmax="1027"/>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<o:shapelayout v:ext="edit">
<o:idmap v:ext="edit" data="1"/>
</o:shapelayout></xml><![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;"> Kan inte låta bli att "sno" den här. för den är så underbart rolig. Kan kanske bara förstås av den som hunnit upp en bit i ålder. Jag skrattar i alla fall igenkännande. </span><br />
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;"> =====================================</span><br />
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Jag bor tillsammans med min man och han har varit nöjd med mig hittills
(vad jag vet), men har det flyttat in en annan kvinna i vårt hus. En tant är
det, ja jag säger tant, hon säger visserligen att hon är lika gammal som jag,
men ser mycket äldre ut, så jag känner mig inte så hotad. Men hon går mig på
nerverna, inte betalar hon någon hyra heller och så förföljer hon mig hela
tiden, t.ex. när jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den här
tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats
till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig. Jag
har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon
inte vackrare av. Det har gått så långt att jag slutat med makeup, utom lite
läppstift som jag målar i blindo, så att säga. Gammeltanten sätter också på sig
läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-rOvDBjo5E6Y/UDunhOyKDBI/AAAAAAAAAnk/MKch33CFPfc/s1600/tjock+tant+spegel.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://4.bp.blogspot.com/-rOvDBjo5E6Y/UDunhOyKDBI/AAAAAAAAAnk/MKch33CFPfc/s1600/tjock+tant+spegel.png" /></a></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Hon ger sig tydligen
på min garderob och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, har fått många
komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så att de stretar förfärligt
när jag försöker tränga mig i dem. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Mina papper kastar hon bort och hon flyttar omkring på allt tills ingenting
finns där jag vet att jag placerade det. hon köper hem kakor och snask, vilket
hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan ju unna mig
lite emellanåt, men det verkar som om hon glufsar i sig det mesta. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att
ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan ofta tom. så hon har problem
på det området också. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">När jag i en affär försökte be om kläder i min storlek tittade expediten
konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick
på mig ett snyggt svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa;
tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning.
Behöver jag tala om att hon såg löjlig ut i den!</span><br />
<br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">När jag tittar på TV har hon varit framme och gjort bilden suddig och
skruvat ner volymen så att jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar
känner jag mig stel och har ont både här och där. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Ibland flyttar hon om möblerna så jag går rakt på en stol som inte står där
den alltid stått. Fula och ömma blåmärken blir resultatet. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Men det allra värsta är att hon tydligen sprungit runt och pratat med
vänner och bekanta, för när jag berättar något för mina vänner så säger de ofta
– Ja, ja, det där har du ju redan berättat flera gånger. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6.0pt; text-align: justify; text-indent: 8.5pt;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var
snäll och meddela mig snarast. För om jag inte blir av med henne – ja, då måste
jag nog tänka på att flytta. </span></div>
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">Ursprungsversionen av detta
kåseri är skrivet av Marianne Ruut, född i Kumla men är sedan många år bosatt i
Los Angeles.</span></i><br />
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "times new roman"; font-size: 12.0pt;">===================================</span></i></div>
<table style="width: auto;"><tbody>
<tr><td></td></tr>
<tr><td style="font-family: arial,sans-serif; text-align: right;"><span style="font-size: small;">Såg en variant på samma tema <a href="http://vardagsbloggerskan.blogspot.se/2009/09/vilken-hemsk-upptackt-jag-gor-nu.html" target="_blank">här</a> hos Vardagsbloggerskan :))</span></td></tr>
</tbody></table>
<br /><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-20845415659011012722012-07-13T12:25:00.001+02:002017-07-15T13:46:01.754+02:00RötmånadJag tänker ibland på sommarloven i vår stuga "på landet" utanför Eskilstuna.<br />
Vad jag minns så regnade det nästan aldrig, och OM det gjorde det så var det bara mysigt. Vi fick tälta, eller vara i vår jättefina träkoja i skogen, eller nån enstaka gång vara inne och leka "rymden" med en speciell rymdpanel som pappa tillverkat av hushållsrullar, kapsyler och klädnypor. <br />
Vi badade i maj och resten av sommaren i Mälaren, fångade Stensimpor, som vi hade i farfars båt, tills de vuxna, till vår stora förtvivlan, tvingade oss att släppa ut dem i vattnet igen.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-lfs1DU2URj0/UAAdDcMdKZI/AAAAAAAAAnM/hcXAOXQtrt4/s1600/Gotlandshimmel.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" border="0" height="239" src="https://4.bp.blogspot.com/-lfs1DU2URj0/UAAdDcMdKZI/AAAAAAAAAnM/hcXAOXQtrt4/s320/Gotlandshimmel.jpg" title="" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vacker Gotlandshimmel. Sol och regn på samma gång</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Sen kom den där konstiga tiden som mamma kallade <i>rötmånad</i>, den kom när sommarlovet började lida mot sitt slut och även sommaren annonserade att man var inne på upploppet. <br />
Så visst är det konstigt att man redan nu kan läsa om <i>rötmånad </i>i tidningar, nu fast sommaren inte ens har börjat! Eller var det den var hälsade på som hastigast ett par veckor i slutet av mars?? <br />
Så kan det väl ändå inte vara. Vart tog den globala uppvärmningen vägen?? Varför får vi ingen del av den? För allt vatten som ramlar ner från himlen är ju inte speciellt varmt, det heller.<br />
<br />
"<span style="font-size: small;"><span style="font-family: "symphony";">Sommaren
är kort. Det mesta regnar bort </span></span>... "<br />
<br />
Eländiga sångprofetia, vi står dig emot!!!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<br />TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-59824402882678192162012-07-02T13:46:00.002+02:002017-07-15T13:46:41.860+02:00Människa igenFör första gången på, som det känns, länge, känner jag mig som människa igen. Huvudet är inte omgärdat av dimma, kroppen känns inte som om den väger ett ton och behöver lyftkran för att förflytta sig.<br />
<br />
Har ringt massor av samtal på förmiddagen, alla har att göra med pappas varande och göranden. De har hängt över mitt dimmiga huvud som en mara, har varit rädd för att jag inte haft någon koll på vad som var på gång. Nu har jag lite koll igen.<br />
<br />
Den gångna veckan har varit en mardröm av värk och trötthet, dessutom nästan fyra dagars fasta pga inflammerade tarmfickor. Aj det har, och gör fortfarande ont! Föda barn - ha, <i>a peace of cake!</i><br />
<br />
Idag har jag faktiskt också kunnat njuta av "världen", sett den blå himlen, vinden i träden ... bara njutit av att finnas till.<br />
Då är man väl inte deprimerad! Vilket doktorn påstår.<br />
Jag blir bara så fruktansvärt trött av en massa människor omkring mig som pratar och vill att jag ska ge respons och uppmärksamhet till dem. Jag älskar att träffa "folk", att "tjöta" i timmar om allt och ingenting, men just nu så tar det mycket energi och jag behöver en massa eremit-tid för att återhämta min trötta skalle.<br />
<br />
Har en helt underbar granne, en dam på 93½ år som säger att hon älskar att skratta, vilket hon gör, ofta och mycket. Hon ser ut som en solsken varje gång man träffar henne och jag blir glad av hennes glädje.<br />
Hon påminner lite om konstnären Inge Lööks gamla tanter, som tandlöst alltid skrattar.<br />
<span id="goog_662160283"></span><span id="goog_662160284"></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-eLugw1X3u9U/T_G2b7hezuI/AAAAAAAAAms/fFAWwss8JfQ/s1600/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-eLugw1X3u9U/T_G2b7hezuI/AAAAAAAAAms/fFAWwss8JfQ/s320/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k3.jpg" width="222" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-yn0Fbehy1JI/T_G2d5-ezvI/AAAAAAAAAm0/FKHWIfY72Bo/s1600/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-yn0Fbehy1JI/T_G2d5-ezvI/AAAAAAAAAm0/FKHWIfY72Bo/s320/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k2.jpg" width="220" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-OcaP_Esy5qY/T_G2fVato8I/AAAAAAAAAm8/YDlXao4f6Vc/s1600/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-OcaP_Esy5qY/T_G2fVato8I/AAAAAAAAAm8/YDlXao4f6Vc/s320/Inge+L%25C3%25B6%25C3%25B6k1.jpg" width="225" /></a></div>
Hittar ingen bra länk till författaren men <a href="http://www.mineden.com/2010/07/barfota-i-gummornas-tradgard.html" target="_blank">HÄR </a>är en blogg som visar fler bilder.<br />
<br />
Jag önskar att jag själv hade förmågan att alltid vara glad när livet skaver.<br />
Hörde jag på radion häromdagen att "Livet är som en protes. Det skaver alltid lite nånstans".<br />
Klarar faktiskt av det om jag "bara" har ont, men är jag trött också, då är det kört. Trötthet och jag är inte kompisar!! Så de så ;)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-45341990890214184902012-06-11T19:10:00.000+02:002017-07-15T13:47:10.510+02:00Att vara sjukskriven i det "moderna" SverigeMan måste vara rik och frisk för att orka och har råd att vara sjuk välfärdens Sverige.<br />
<br />
Har varit sjukskriven i åtta (8!) veckor nu, men har ännu inte fått ett enda korvöre från Försäkringskassan.<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Z90POiD-XXs/T9YluRa2xlI/AAAAAAAAAmY/Qh4VEXnRBvs/s1600/morning_pchy.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://1.bp.blogspot.com/-Z90POiD-XXs/T9YluRa2xlI/AAAAAAAAAmY/Qh4VEXnRBvs/s1600/morning_pchy.png" /></a>Två gånger har läkaren "glömt" att skicka in sjukintygen! Och Försäkringskassan kastar sig inte precis på telefonen eller datorn för att informera mig om detta, utan det tar mer än 1½ vecka innan jag får veta detta. Då måste jag ringa till Vårdcentralen och be dem att skicka läkarintyget till Försäkringskassan ... och ... då måste ju förstås handläggaren vara på arbetet och kunna bedöma min ansökan om sjukpenning ... men ... javisst ja, hon har ju semester denna veckan ... .<br />
Så håller det på, vecka efter vecka ...<br />
<br />
Ska bli spännande att se hur mycket jag får ut, en veckas ersättning, två kanske ... törs man hoppas på att det blir för hela tiden jag varit sjukskriven. Spänningen ökar för varje dag.<br />
<br />
Så blir det kanske när man som jag inte har utnyttjat denna förmån, att vara sjukskriven med ersättning, på mer än 10 år. Jag har helt enkelt ingen aning om hur man ska bära sig åt, vilka turer, så att säga, hela proceduren ska ta.<br />
Men man är ju aldrig för gammal att lära sig nya saker, eller att skaffa sig nya erfarenheter, sägs det ju.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-42101811092035832042012-03-27T10:33:00.010+02:002017-07-15T13:47:41.072+02:0060-års kris??Ha, ha, ha ... <br />
Kan det vara det? Att jag fyllt 60 och försöker känna mig hemma i den "ålderskategorin"?! <br />
Eller är det bara vanligt funderande som kommer sig av att jag har gått igenom så mycket under de senaste åren? <br />
Eller att jag fortfarande försöker "finna mig själv", finna ut vem jag verkligen är? Innerst inne. <br />
60 år ... kan inte fatta att jag är så gammal, för nu kan jag ju knappast säga att jag är medelålders längre, eller ...? <br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ATSFswmLL9A/T3F8VMzylXI/AAAAAAAAAgQ/ZN35swXcWzw/s1600/BerylCook-BlueJeans_ptv.png"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5724493305022158194" src="https://2.bp.blogspot.com/-ATSFswmLL9A/T3F8VMzylXI/AAAAAAAAAgQ/ZN35swXcWzw/s320/BerylCook-BlueJeans_ptv.png" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 300px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 140px;" /></a><br />
Helt klart är att jag fortfarande kämpar med överflöd av kilon, och enligt senaste rönen lär jag få hålla på, eftersom kroppen alltid verkar strävar tillbaka till den översta gränsen och gärna lite till, för att vara på den säkra sidan. <br />
<br />
Funderar mycket över om jag kommer att orka leva som jag vill, om jag <span style="font-style: italic;">vill </span>leva som jag gjort hitintills ... Flänga runt i Sverige, och andra länder, sova i tält och ha det allmänt "obekvämt". <br />
Jo, det vill jag allt. <br />
Men ... samtidigt så längtar jag faktiskt efter att få vara hemma och ... pyssla ... göra vanliga vardagssaker (och ha ork till det) som diska, laga mat, putsa fönster, vattna blommor ... kanske ta mitt upp syintresse igen. Vem vet. <br />
Ser framför mig en förnöjd hemmapysslande "gammal", nja ... kvinna som bara går omkring och myser. <br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ItvOsSih4C4/T3GAIhSsMlI/AAAAAAAAAgc/RhqCuRHMVnA/s1600/ME_beyourself_ve.png"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5724497485228683858" src="https://2.bp.blogspot.com/-ItvOsSih4C4/T3GAIhSsMlI/AAAAAAAAAgc/RhqCuRHMVnA/s320/ME_beyourself_ve.png" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 320px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 296px;" /></a><br />
Bilden visar kanske lite av "för mycket av det goda", men hon ser så nöjd ut så jag gillar den. Dessutom finns det en katt där och det kan jag se i min "gamla" framtid. <br />
Fast jag är inte mogen för pension än. Trivs alldeles för bra med att jobba och tjäna lite pengar. <br />
Men är nog rätt sliten i huvudet igen, det är mycket på jobbet som tar på "huvudenergi" och det har jag ju inte så mycket av. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det, mer än att försöka vila huvudet så mycket som möjligt, i den mån det går. <br />
Ska göra kväll/natt, ett låångt dag/kväll- och ett dagpass innan jag får ledigt igen, men då är vi lediga och, förhoppningsvis, hemma tillsammans gubben och jag. Det har inte hänt så ofta sista tiden då jag jobbat helg, eller delar av helg. <br />
Tillbaka till röran omkring som förorsakas av en massa killar som drar in fiberkablar i lägenheten. Vilket oljud när borrar i betongväggarna!!!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-81092910213276478932012-03-15T14:23:00.002+01:002017-07-15T13:48:19.038+02:00Lustlösa dagarLustlösa dagar ...<br />
Vad är det? Jag ställde mig frågan nyss när just tänkt att idag har jag verkligen ingen lust. <br />
Lust till vadå? Ingen lust alls, har ingen lust att göra nånting alls.<br />
<br />
Är jag deprimerad *ler stort* Nej, verkligen inte. Är det för att det är tråkigt väder *ler större*. Inte det heller. Jag har bara ingen lust.<br />
Är hungrig, men har ingen lust att äta. Borde diska, det är inte speciellt mycket, kommer att gå fort ... men jag har ingen lust.<br />
<br />
Måste ... jo, det finns faktiskt ett måste idag. Någon är beroende av att jag avslutar och överlämnar en sak. ... men har ingen lust ... <br />
<br />
... går iväg och gör mitt måste ... *småler*<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-30037579091570112412012-03-13T14:56:00.003+01:002017-07-15T13:48:53.448+02:00Vår en liten stundTänkte vara lite ambitiös och lägga upp några vårbilder, men kan inte få till Piccasa-albumet ordentligt.<br />
Nåväl, egentligen vill jag bara dokumentera att jag faktiskt njuter av "våren" trots att jag vet att kung Bore inte har gett upp helt och hållet. Men det kvittar, han får snart ge sig, solen värmer allt mer och även om han kommer att vräka ner mer snö så är hans dagar räknade ... och det sååå underbaaart!!<br />
Utöver detta njut så är det underbart att jag har ork att överhuvudtaget skriva något, som inte är plikt eller måste. Bara det är något att glädja sig över.<br />
<br />
Eftersom jag inte lyckades med vårfotona så får det bli lite vårförälskelse istället.<br />
<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-yr3zstDnRd4/T19dANlGgSI/AAAAAAAAAgA/RTruPscnXJw/s1600/And%2BI%2527ll%2BLove%2Byou%2BAlways.png"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5719392310010478882" src="https://4.bp.blogspot.com/-yr3zstDnRd4/T19dANlGgSI/AAAAAAAAAgA/RTruPscnXJw/s320/And%2BI%2527ll%2BLove%2Byou%2BAlways.png" style="cursor: hand; cursor: pointer; display: block; height: 320px; margin: 0px auto 10px; text-align: center; width: 247px;" /></a><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677741094306730019.post-47504880551355382772012-03-07T16:47:00.004+01:002017-07-15T13:49:18.814+02:00Boda Borg och SandsjöbadenFör första gången i mitt vuxna liv har jag gjort något roligt med mina jobbarkompisar. <br />
Va ... så gammal som jag är!?<br />
Jo, visst har jag varit ute och dansat och ätit, gått på krogen (båda för länge sen), men idag hade JAG KUL! Med två pärlor på en och samma gång. <br />
<br />
Fångarna på Fortet vet väl alla vad det är ... <a href="http://www.facebohttp:http//www.blogger.com/img/blank.gif//www.blogger.com/img/blank.gifok.com/pages/Boda-Borg-S%C3%A4vsj%C3%B6/108983702461725">Boda Borg</a> är något liknande. Man löser kluriga problem, man kryper, man klättrar, man "spränger" en bank ... Superkul!! <br />
Detta vill jag göra igen. :)<br />
Att en av cheferna var med, var absolut en bonus. <br />
Avslutningen hade vi på <a href="http://www.sandsjo.se/">Sandsjöbaden</a>, ett ställe med den absolut godaste maten jag vet. Det kvittar när man kommer så är maten både god till smak och kvalité. <br />
<br />
TACK kära kompisar för en jättetrevlig dag.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="43" data-original-width="300" src="https://2.bp.blogspot.com/-6xdm1DnvhcE/WWn_tRLmLrI/AAAAAAAAArw/_ZCwim3kplwhHZBvKznOsiUvzsJiiJX_QCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg_divider.png" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s1600/ABBlogInlagg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="500" height="128" src="https://4.bp.blogspot.com/-zaecdpzU1H8/WWn_tiIMQKI/AAAAAAAAAr0/0u1914P7kzQ0R0gdL4eJi1y_nodB4ESGwCEwYBhgL/s320/ABBlogInlagg.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
TataLinn Designshttp://www.blogger.com/profile/09526259071063040621noreply@blogger.com0