tisdag 19 februari 2013

På livets hav

Häromdan frågade någon hur jag mådde. Det tog en stund innan jag hade fått ordning på tankarna jag haft de senaste dagarna.

Jag är ingen båtmänniska eller seglare, inte så att jag inte gillar att vara på sjön, för det gör jag. Men jag brukar inte tala i symboler som har med livet på sjön att göra.
Just då när hon frågade så hade jag faktiskt tänkt på mitt liv som om jag satt i en liten segelbåt på ett stort hav.
Livet omkring mig, rent privat, kändes som ...
När det stormar för mycket kan man inte ha seglet uppe, för då river stormen sönder det ...
... Jag var tvungen att reva seglet och bara försöka överleva i havet och vågorna som sköljde över mig i min lilla båt. Med andra ord, kontrollen är inte längre min.

På fronten arbete, där jag ju varit sjukskriven drygt tio månader, är förhållandet precis tvärtom. Mitt hav är mitt hav, men det kaaav luuugnt. Jag har hissat alla segel jag kunnat, men hjälper inte, för utan vind finns ingen riktning att följa. Så där sitter jag i min lilla segelbåt, fortfarande utan möjlighet att påverka.

Trots allt ... Jag börjar ana blå himmel mellan stormskyarna och ... är det inte ett litet moln där bortanför stilltjet ...



fredag 8 februari 2013

Stulet från Fb


Vill ju helst ha egna tankar och funderingar här, men den här texten tog tag i mig för den är såå sann. De flesta situationer i våra liv påverkas av hur vi hanterar dem utifrån vår attityd.
Jag tänker på min gamla granne som alltid är så positiv. Hon fyller 94 i år, bor hemma, sköter sig själv, och är alltid! positiv.
Så jämför jag det med den förälder jag har kvar i livet som inte finner något positivt i sitt och bara väntar på att få dö. Då är varje dag bortkastad och meningslös.
När det trots allt finns saker att vara tacksam för även i hans liv. Sorgligt ...
Men mannen här nedanför han är ett föredöme. Tänk om man kunde leva i hans attityd, alltid.

=======================================

Tänkvärd !

Det handlar om en 92 årig man. Alltid välklädd, perfekt rakad och kammad
enligt senaste stuket redan klockan 8 om morgnarna. Detta trots att han knappt
har ledsyn.

Idag flyttade han till ålderdomshemmet.
Hans 70 åriga fru gick nyligen bort och detta gjorde flytten nödvändig.
Efter flera timmars tålmodig väntan i receptionen log han varmt när de
berättade att hans rum var färdigt.

När han manövrerade sin rullator mot hissen gavs han en visuell beskrivning om
hur hans rum såg ut, inklusive detaljer om gardiner och utsmyckning.

"Jag älskar det" sade han med samma entusiasm som en åttaåring som just fått
en valp.

Men du har inte sett det än försökte man ...


Det har inte med rummet att göra. Lycka är något man kan bestämma i förväg.
Om jag gillar rummet beror inte på hur möblerna ser ut och är placerade
- det beror på min inställning.
Jag har redan bestämt mig att älska rummet.

Min lycka är ett beslut som jag tar varje morgon.
Jag har ett val.
Jag kan ligga kvar i sängen och klaga över alla mina kroppsdelar som fungerar
dåligt eller inte fungerar alls
- eller ta mig ur sängen och vara tacksam över de delar som fortfarande
fungerar.

Varje ny dag är en gåva och så länge som jag kan öppna mina ögon skall jag
fokusera på den dagen och njuta av alla fina minnen jag har och fylla den med
nya.
Ålderdomen är som ett minnenas bankkonto. Du plockar ut de minnen som du lagt
in under din livstid.

Så mitt råd till dig är fylla varje dag med goda minnen i din minnesbankkonto.
Jag fortsätter att sätta in i mitt.

Några enkla råd som leder till lycka
1. Befria ditt hjärta från hat.
2. Befria ditt sinne från bekymmer.
3. Leva enkelt.
4. Ge mer.
5. Förvänta dig mindre.

Ha en bra dag....Kram