torsdag 28 april 2016

Om den svenska sjukvården

Eftersom det klagas så mycket, även av mig ibland, på den svenska omsorgen vill jag nu berätta om hur det kan vara när det är underbart.

Har gått till Vetlanda Psyk.mott. ända sedan jag gick i väggen våren 2012, "firar" alltså fyra år nu i april. I höstas ville jag byta till Nässö psyk. då ganska många saker skulle ändras bland annat skulle jag få en ny samtalskontakt vilken har en stor del i tillfrisknandet.
Nåväl, fort går det ju inte, så i mars fick jag äntligen en första kontakt med en go' sköterska där.
Prio ett när man går på centralstimulerande, Ritalin, som jag gör gjorde är att ha regelbunden koll på blodtrycket. Mitt var skyhögt 166/160/103 vilket gjorde att jag inte får ta mitt Ritalin längre och det gör min ADHD vardag rätt seg och ofokuserad.
Seg för att jag har mycket på gång i huvudet och ofokuserad för att jag inte hinner ta tag i det som snurrar där inne innan jag redan glömt vad jag tänkte ta tag i. Ekorrhjul i full spinn, torktumlare, elvisp är några av de liknelser ADHD-människor brukar använda som beskrivning.
På detta följde att NÖ-Psyk. skrev en remiss till VC för att få hejd på blodtrycket. Efter att själv ha ringt och stött på efter många veckor kom den två dagar efter min påtryckning.
Och nu till min positiva upplevelse.
Den läkare som är "min", (bestäms efter postnummer) är en kvinna mellan 50 - 60, av hennes brytning att döma tror jag hon är från Polen eller liknande.
Hon var synnerligen missnöjd med remissen, "där står ju inget annat än att ditt blodtryck är högt!". Sedan ställde hon tusen frågor om när det började, samtidigt som hon letade ledtrådar i min journal på datorskärmen, och blev mäkta förvånad över att "har du inget gammalt EKG att jämföra med". Nej, sa jag, har aldrig behövt förut ... går inte till doktorn så ofta. Senaste besöket var från 2012 när jag blev sjukskriven.
Att jag sen har varit en ständigt gäst på psyket är en helt annan historia :-P

 Så efter EKG, och fyra! blodtryckstester, där övertrycket var 180/143 vid det första, sköterskan tog ett till när jag fått vila ytterligare en stund var lägre 140/103 tror jag. Sedan fick jag gå in till nämnda doktor som lyssnade på lungorna, "sluta andas" och hjärtat, tog ett manuellt blodtryck, hämtade blodtrycksmaskinen och sken upp när den visade samma som hennes manuella resultat. "De är så exakta de där maskinerna!".
Summan av kardemumman, utan att vi fått det på papper, är att mitt höga blodtryck snarare beror på stress än ett i generell mening, ett högt blodtryck. Ett sådan ändrar sig inte som mitt gjorde, som blev lägre för varje gång. Utom de två sista ;-)
På grund att vårt långa samtal, var inne hos henne 25 minuter, så tappades jag på 4-5 rör blod igår och 4 till i morse, fastande plus urinprov.
Snacka om besiktning av hela "fordonet".

Vad är det för fantastiskt med detta??

För det första har jag lagt märke till, efter att ha träffat även andra invandrarläkare, är att de verkar ha en vidare syn på patienten än de svenska (som jag träffat). Man känner sig inte som ett öra, ett knä eller en mage när man undersöks, utan får känslan av att de ser mer än "sitt eget område".
Den troliga förklaringen fick jag av en syrier, som kom till Sverige för fem år sedan, och jobbar på sjukhuslabbet. Han berättade att huvudstaden i Syrien har åtta miljoner invånare som alla har sin egen historia och han tror att det är därför läkarna där är vana vid att tänka på hela människan.
Mina tankar fortsatte medan han tappade mitt blod i små rör ...
Vi svenskar är rätt lika vare sig vi kommer från Ystad eller Haparanda och har ganska lika historier att berätta. Bortsett från samerna har vi inte behövt hävda vare sig mark eller identitet. Vi är ... bara svenskar. Våra invandrade läkare träffar människor som tillhör olika religioner, folkslag och språk i den nation de tillhör.

Kanske gör det dem till, i min mening, bättre läkare. Jag vet inte. Jag vet bara jag är så väldigt glad för de invandrare jag mött inom vården.

Röd och vit och gul och svart gör detsamma har Han sagt ...