Igår jobbade jag sista passet på Berglunda där jag varit timvikarie i drygt två år. Kändes jättekonstigt. Att lämna en arbetsplats efter två år innebär att lämna något man äntligen har fått rutin på, och förhoppningsvis blivit bra på.
Att börja ett nytt är att återigen utsätta sig för stressen att lära sig nya rutiner, nya tider, namn på klienter, förlåt brukare heter det här, och namn på kollegor, att nöta in en ny pendelsträcka så att man kan köra den i "sömnen".
Helt enkelt att stressa sin gamla hjärna med att faktiskt behöva vara vaken istället för att köra i djupa fåror av rutin.
Det kommer troligen att gå bra, jag brukar klara omställningar rätt bra om de inte blir för många på för kort tid. Då lurar kortslutningen i hjärnan bakom hörnet.
Samtidigt som jag nu byter jobb håller jag på att flyttpacka. 1/6 ska vi flytta in i en ny lägenhet, en 4a, vilket jag tror kommer att bli underbart. Att få mer utrymme för vårt sociala liv, OCH jag kommer att kunna gå ut och sätta mig, ta en kopp kaffe och bara njuta av sommaren utan att behöva göra en stor affär av det hela, som att gå en promenad bara för att ha en ursäkt att njuta av fågelkvitter och blomning.
Den nya lägenheten är en sådan som har en liten "trädgård" runtomkring, så "villakänslan" kan kanske infinna sig igen. Bra eller dåligt? Ingen aning, det visar sig.
Dessutom som grädde på moset så har mina föräldrar sålt sitt hus och skrivit kontrakt på en lägenhet inte långt ifrån där vi ska bo, så det blir ytterligare en flyttning mitt i alltihop. Den 1/7 ska de ta sin nyrenoverade lägenhet i besittning.
Ännu längre fram ska min nya arbetsplats flytta, fast då kommer jag att tjäna på det. I stället för att ha 40 minuter resväg som jag har nu, kommer jag bara att ha 10 minuter till jobbet efter 1/10. Men där är vi ju inte än.
Nä, nu ska jag packa och vara lite duktig en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar